Fråga 2002/03:129 av Åsa Torstensson (c) till finansminister Bosse Ringholm om kostnad för omhändertagandet av döda sälar
Sommaren 2002 har återigen blivit ett dödens år för sälarna i Västerhavet. Längs den svenska västkusten har döda sälar flutit i land och ca 3 600 döda sälar har omhändertagits av kustkommunerna till en kostnad av ca 2 miljoner kronor. Säldöden borde vara en nationell angelägenhet och inte en fråga för kommunerna, eftersom nationella institutioner dessutom efterfrågar sälkadaver för sin forskning och har efterfrågat hjälp och medverkan av kommunerna för att kunna få tillgång till sälkadaver.
För de nordbohuslänska kommunerna uppgår kostnaden till 800 000 kronor. Naturvårdsverket har erhållit 1,2 miljoner kronor för forskning kring säldöden, men inga pengar för att betala kommunernas arbete har anslagits. Det kan inte vara rimligt att en enskild kustkommun ska ansvara för och bekosta hanteringen av döda sälar som flutit i land längs västkusten till stor del på grund av Västerhavets strömmar. Dessa speciella situationer som kan beskrivas som katastrofsituationer måste vara ett statligt ekonomiskt ansvar.
Min fråga till finansministern är:
Vilka åtgärder tänker finansministern vidta för att lösa kommunernas kostnad för omhändertagandet av döda sälar?