den 14 november

Fråga 2002/03:123 av Sermin Özürküt (v) till utrikesminister Anna Lindh om Turkiets flyktingpolitik och UNHCR:s ställning

Det är inte första gången som det i den svenska riksdagen interpelleras när det gäller Turkiets flyktingpolitik. På 1990-talet interpellerades angående iranska politiska flyktingars ytterst svåra belägenhet i Turkiet. I samband med de händelser, som då utspann sig, blev det även tydligt att UNHCR i Turkiet brottades med svårigheter med turkiska myndigheter samtidigt som UNHCR var restriktivt med att ge människor flyktingstatus. Den 3 november försökte Kamran Farmandeh, 32, (UNHCR case no. F-1450) genom att inta ett mycket starkt gift ta sitt liv. Hans situation är ytterst allvarlig och han kan inte få den vård han behöver. Orsaken till självmordförsöket var att han förvägrats flyktingstatus av UNHCR och att de turkiska myndigheterna ville utvisa honom. Ideliga påstötningar har gjorts av organisationer som Iranska f.d. politiska flyktingars kommitté i exil till UNHCR om behandlingen av iranier på flykt undan den intoleranta och grymma iranska regimen. Detta har dock varit fåfängt. I dag förklarar tolv iranier i exil i Turkiet att "de hellre avslutar sina liv i Turkiet än i händerna på den iranska regimens bödlar". Situationen är sålunda ohållbar.

Jag vill fråga utrikesminister Anna Lindh:

Vad avser ministern att göra såväl i relationerna med Turkiet som i sitt arbete i FN för att förmå Turkiet att föra en human flyktingpolitik och stärka UNHCR:s ställning i landet?