Fråga 2002/03:1215 av Ronny Olander (s) till socialminister Lars Engqvist om prostatacancer
Prostatacancer är den i särklass vanligaste cancerformen bland män och svarar för omkring 27 % av samtliga cancerfall som inträffar under ett år och drabbar framför allt män i övre åldrar. Prostatacancer som upptäcks tidigt har en god prognos medan däremot patienter som vid diagnostillfället upptäcks ha en spridd tumör har dålig prognos med en medelöverlevnad på två till tre år. Den relativa tioårsöverlevnaden vid prostatacancer är ca 42 % @ och då inkluderas alla stadier av sjukdomen och samtliga åldrar. Ett problem med denna cancerform är att den oftast inte har några symtom, man bör därför överväga att införa obligatoriska test vid en viss ålder.
Det har skett en ökning av antal diagnostiserade fall. Till exempel så registrerades 1 544 fall 1960, medan siffran för år 2001 var 7 700. De senaste tio åren har ökningstakten för prostatacancer varit i genomsnitt 3,5 % per år. Det visar ny statistik från cancerregistret vid Socialstyrelsens Epidemiologiska centrum (EpC). Det är troligt att denna ökning kommer att fortsätta, och med den kommer ytterligare belastning på sjukvård, inklusive diagnos och behandling.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att säkerställa att man inom vården har de resurser som behövs för att möta ovanstående utveckling på ett sätt som säkerställer god och kvalitativ vård?