den 1 juli

Fråga 2002/03:1207 av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Bosse Ringholm om ansvaret för skattepolitiken

En grundläggande princip för svensk skattepolitik är att inga skatter är specialdestinerade. Detta är en viktig och riktig skatteprincip eftersom den möjliggör att skattemedel nyttiggörs inte efter betalningsförmåga utan efter behov.

Vid regeringssammanträdet den 16 juni beslöt regeringen att utse Lars Eric Ericsson (s) till "förhandlingsman" mellan Stockholms kommun och "övriga berörda aktörer" som har samband med införandet av trängselavgifter i Stockholm, att bland annat ta fram förslag för upphandlingen av systemet för att ta in miljö-/trängselavgifter, vem som ska äga kontrollstationerna och "studera hur skattemedlen" ska kunna återföras till Stockholmsregionen.

En fråga som regeringsbeslutet väcker är om inte tillsättandet av en förhandlingsman i en skattefråga innebär att staten avsäger sig det yttersta ansvaret för skattepolitiken. Kan förhandlingsmannen ingå för statens vidkommande bindande avtal?

Mot bakgrund av ovanstående önskar jag fråga finansministern:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att skingra den oklarhet som regeringens beslut av den 16 juni 2003 att tillsätta en förhandlingsman för viss skattefråga åstadkommit såvitt avser statens @ ytterst riksdagens @ yttersta ansvar för skattepolitiken?