den 18 juni

Fråga 2002/03:1161 av Carl-Axel Johansson (m) till socialminister Lars Engqvist om palliativ vård

I sjukvården är det tyvärr lätt att tappa intresset för patienterna när sjukdomarna inte längre är botbara. Man står ofta handfallen inför de problem som uppstår i livets slut eftersom kunskaperna om hur man bedriver diagnostik och behandling av mer akuta sjukdomstillstånd samt kontroll av mindre besvärliga kroniska hälsoproblem har varit större. Undervisningen i palliativ vård är enligt vad jag förstår klart eftersatt. Det innebär att många patienter och läkare accepterar smärta, illamående, ångest, depression och social isolation som ett nödvändigt eller åtminstone oundvikligt ont i livets sista tid. Utredningen SOU 2000:6 satte fokus på dessa frågor och förhoppningar väcktes att alla människor skulle få en möjlighet till en god vård i livets slut.

Ännu föreligger dock inget förslag från regeringen där denna utredning följs upp. Den får inte hamna i bokhyllan som dammsamlare. Frågan är alldeles för viktig för det.

När avser ministern att komma med förslag som ger bättre möjligheter för en palliativ vård i livets slutskede?