Fråga 2002/03:1152 av Henrik S Järrel (m) till utrikesminister Anna Lindh om MR-situationen i Turkiet
Regeringen har den 8 maj 2003 antagit en landstrategi för utvecklingssamarbetet med Turkiet åren 2002@2004. En årlig avstämning ska äga rum mellan UD och Sida. Vi befinner oss alltså nu i halvtid.
De främsta målen för samarbetet är fattigdomsbekämpning och insatser som främjar Turkiets anpassning till EU. Sverige bidrar bland annat med utbildningsinsatser inom rättsväsendet (MR) och mediesektorn, kulturellt samarbete och stöd till lokalt självstyre.
Avgörande villkor för att Turkiet ska kunna få inleda medlemskapsförhandlingar med EU är att landet lever upp till de grundkrav som lagts fast i de så kallade Köpenhamnskriterierna, det vill säga stabila institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter (MR) och respekt för och skydd av minoriteter. I december 2004 utvärderas av EU om så skett och sker. Några formella framsteg i en del av dessa hänseenden har kunnat noteras, men ännu återstår merparten av genomförandet i praktiken. Fortfarande rapporteras om tortyr, misshandel, repressalier mot oliktänkande och partier. Militärens inflytande på det civilia livet är på sina håll fortfarande orimligt. Frihetens olika uttryck tycks sitta trängre för den nya turkiska regeringen Erdogan än vad man i förstone hade anledning att tro, hoppas på och räkna med.
Vilka åtgärder avser utrikesministern att vidta för att i detta läge inskärpa Sveriges förväntningar på den turkiska regimen?