den 13 juni

Fråga 2002/03:1138 av Rosita Runegrund (kd) till finansminister Bosse Ringholm om fastighetsskattens effekter vid kustområden

Kammarrätten har fattat ett beslut om att fastigheterna på Klädesholmen ska undantas från den så kallade belägenhetsfaktorn. De regler som fastslogs i kammarrätten innebar att alla på ön hamnade i samma klass. Befolkningen på Klädesholmen räknade med att alla på ön självklart skulle hamna i den lägsta klassen, när de nya reglerna kom @ i klass 5. När de nya reglerna kom fastighetsägarna till handa, är de åter indelade i ett antal klasser utan hänsyn till den tidigare kammarrättsdomen. Döm om deras förvåning när de flesta klassats till faktor två eller tre vilket innebär att fastighetsskatten höjs väsentligt.

Att bo med den dyraste belägenhetsfaktorn klass 1 är att ha fastigheten högst 75 meter från stranden och ha egen strand. Det är inte alls säkert att den aktuella fastigheten bebos av en familj med goda inkomster @ det kan lika gärna vara en pensionär, som gärna vill bo kvar i det hus där han eller hon växt upp och alltid bott.

Nu är det ett antal boende på Klädesholmen som är tveksamma till om de kommer ha råd att bo kvar. Ett sätt vore att frysa taxeringsvärdena till 2000 års nivå för att dämpa konsekvenserna för befolkningen på Klädesholmen och andra kustområden.

Vad avser finansministern att göra innan egendomsbetänkandet läggs fram för att trygga befolkningen vid kustområden?