Fråga 2002/03:113 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till socialminister Lars Engqvist om äldres och funktionshindrades rätt att flytta
Efter ett antal uppmärksammade fall beslutade riksdagen att göra ett tillägg i socialtjänstlagen. Från den 1 januari 1998 ges äldre och funktionshindrade med varaktiga behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser rätten att ansöka om flyttning och bistånd i annan kommun.
Trots denna lagändring görs nu överenskommelser mellan kommuner i en region för att äldre och funktionshindrade i praktiken ska ges denna rätt att flytta. Överenskommelsen, som avser äldre med behov av heldygnsomsorg, innebär att ursprungskommunen behåller myndighetsansvaret och påtar sig kostnadsansvaret så länge behov finns. Detta får tolkas som att ursprungskommunen tar på sig ett kanske livslångt kostnadsansvar för enskilda personers särskilda boenden i andra kommuner. Dessutom sker detta trots att folkbokföring kanske sker i andra kommuner.
Jag vill naturligtvis att äldre och funktionshindrade ska ha rätt att flytta. Jag har levt i föreställningen att riksdagens tillägg i socialtjänstlagen har säkerställt detta. Tydligen är det inte så. Det är kanske så att socialtjänstlagen behöver förtydligas så att äldre och funktionshindrade med stora omvårdnadsbehov ska kunna flytta till annan kommun inom eller utanför det egna länet.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att säkerställa äldres och funktionshindrades rätt att flytta utan att kommunerna sinsemellan ska anse sig behöva träffa särskilda överenskommelser i kostnadsansvarsfrågan?