den 12 juni

Fråga 2002/03:1116 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) till socialminister Lars Engqvist om landstingens dialysvård

Många dialyspatienter känner i dag stor oro för att inte få den dialysvård som de behöver. Dialysvården tillhör enligt Prioritetsutredningen prioritetsgrupp 1. Den är livsuppehållande och @ för patienter med kronisk njursvikt @ enda alternativet för överlevnad. Transplantation är en snudd på hopplös önskan, dels för att de donerade njurarna är få, dels för att många av medicinska skäl inte klarar en transplantation.

Alltfler dialyskliniker i landet kan inte upprätthålla dagens minimikvalitet med dialys tre gånger i veckan, speciellt inte under sommaren. Samtidigt är man inom läkarvetenskapen överens om att patienternas livssituation skulle förbättras avsevärt om dialyserna gjordes tätare och kortare, helst fem@sex gånger i veckan. Det skulle ge färre komplikationer och på sikt ett längre liv. Många kliniker drar nu ned dialyserna till två gånger i veckan, med stora risker som följd. Utan dialys lever dessa patienter bara en vecka.

Socialstyrelsen har fått rapporter om detta, men har enligt patientföreningen inte agerat. Därtill kommer svårigheterna för dialyspatienter att resa inom Sverige. Det finns ingen kapacitet på sjukhusen att ta emot patienter för "gästdialys", allra minst nu under sommaren förstås. Det här innebär att dialyspatienter i princip har "kommunarrest" i sin hemkommun, de kan alltså inte resa bort till vänner och bekanta, mer än över dagen.

Vad kommer socialministern att göra för att underlätta livet för de många i Sverige som i dag är helt beroende av landstingens dialysvård?