Fråga 2002/03:109 av Eva Flyborg (fp) till försvarsminister Leni Björklund om könsneutral mönstring och värnplikt
Försvaret är i alltför hög utsträckning fortfarande enkönat. Det är fullkomligt otidsenligt och orimligt att Försvarsmakten på förhand väljer bort halva befolkningens kompetens för att de har ett visst kön. En utvidgning av värnplikten till att omfatta även kvinnor bör därför vara en naturlig utveckling för en försvarsmakt som tagit steget in i 2000-talet. Tyvärr har regeringen hittills inte varit beredd att verka för en sådan jämställdhetsfrämjande och kompetenshöjande reform för försvaret som en könsneutral mönstring och värnplikt skulle innebära.
Antalet kvinnliga officerare måste enligt bland annat Försvarsmakten öka, men svårigheterna att rekrytera kvinnliga officerare är stora. Det beror på att det stora antalet människor som verkar i försvaret är värnpliktiga och dessa är till allra största delen män. Trots att det finns en möjlighet för kvinnor som frivilligt ansöker om att få göra värnplikt är antalet som gör detta mycket begränsat. Det faktum att så få kvinnor söker sig till försvaret är utan jämförelse i sin tur den viktigaste orsaken till att antalet kvinnliga officerare är så få. En könsneutral mönstring och värnplikt skulle givetvis öka andelen kvinnor i försvaret samt leda till att antalet kvinnliga officerare blev fler. En könsneutral mönstring och värnplikt bör därför vara en självklarhet i en modern och jämställd försvarsmakt.
Är försvarsministern beredd att verka för att värnplikten ska bli allmän i ordets rätta bemärkelse, och inte fortsätta att vara enbart för män som i dag?