den 12 december

Interpellation 2002/03:95 av Håkan Larsson (c) till kulturminister Marita Ulvskog om Postens höjda priser på tidningsdistribution

Den 1 maj 2003 höjer Posten priserna med upp till 15 % för att distribuera tidningar. Samtidigt utlovar man att prishöjningen kommer att följas av flera de närmaste åren.

För de dagstidningar som helt eller delvis är hänvisade till Posten som distributör är de kraftigt höjda distributionskostnaderna ett tungt slag. Annonskonjunkturen är dålig och lönsamheten i många tidningsföretag redan hårt pressad. Allra hårdast drabbas fådagarstidningar, vars hela upplaga distribueras via Posten, men även många dagstidningar kommer att kraftigt tyngas av de ökade distributionskostnaderna.

Situationen blir inte bättre av att det i Postens prissättning finns en geografisk nyckel som gör att priserna per exemplar ökar i förhållande till hur långt från tryckorten respektive inlämningsorten som distributionen sker. Konsekvensen blir att tidningsföretagen i första skedet tvingas ifrågasätta distributionen i glesbygd.

En åtgärd som diskuteras är att sluta distribuera tidningar på lördagar i glest befolkade områden. (Förhoppningsvis kan det stöd till lördagsutdelning som är på gång medverka till att denna konsekvens kan undvikas.) En annan åtgärd som också kan bli aktuell är en differentierad prissättning, som innebär att abonnemangspriset blir högre i glesbygd än i tätort. Det kan i sin tur leda till att många avstår från att prenumerera över huvud taget.

Möjligheterna för tidningsföretagen att i övrigt kunna kompensera sig för de höjda distributionskostnaderna är begränsade. Risken är uppenbar att många människor, särskilt i glesbygd, inte längre kommer att få sin tidning distribuerad som i dag eller att kostnaderna blir så höga att de avstår från att prenumerera. De höjda distributionskostnaderna riskerar till och med att leda till så stora lönsamhetsproblem i en del tidningsföretag så att nedläggningar blir oundvikliga.

Visst är det ett samhällsintresse att Postens verksamhet ska vara lönsam, men mångfald på medieområdet är ett minst lika viktigt samhällsintresse. Därför finns det starka skäl för regering och riksdag att agera för att undvika en kraftigt försämrad tidningsdistribution i stora delar av landet eller till och med en ny våg av tidningsnedläggningar.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

Vilka åtgärder ämnar kulturministern vidta för att förhindra att människor i glesbygd kan få en försämrad tidningsdistribution, tvingas betala ett högre pris för sin tidning än andra eller att tidningsföretag slås ut på grund av kraftigt höjda distributionskostnader?