den 6 december

Interpellation 2002/03:83 av Rigmor Stenmark (c) till utrikesminister Anna Lindh om delaktighet i EU-arbetet

"Riksdagens ledamöter måste sluta att huka i bänkarna." Detta var rubriken på en tidningsartikel som tog upp att Sveriges riksdagsledamöter i motsats till Finlands riksdagsledamöter kände liten delaktighet och engagemang i beslut som rör EU-arbetet.

I Finland har man också i motsats till vårt system organiserat EU-frågorna i parlamentet på ett helt annat sätt @ ett system som ger de folkvalda mer makt över besluten. I Sverige har vi en EU-nämnd som inte tar några beslut, men som för övriga ledamöter känns som en nämnd som exklusivt får ta del av vad ministrarna har för avsikt att föra upp på dagordningen i EU- sammanhang. Med vårt svenska system är det inte märkligt att frågorna inte engagerar alla på det sätt som de borde göra.

Internationella frågor berör i hög grad vårt land och vårt folk. Som förtroendevald i Sveriges riksdag är det ju därför angeläget att vi som företrädare för folket har möjlighet att följa även de internationella frågorna på ett bra sätt. Svenska folket ska kunna känna sig nöjt med vårt sätt att följa såväl EU-frågor som andra internationella frågor som berör vårt land.

Rubrikens uppmaning, att riksdagsledamöterna måste sluta att huka i bänkarna, innebär även en uppmaning till oss att ta tag i frågorna. Det bör även vara en uppmaning till regeringen att än mer intensivt föra upp de internationella frågorna på dagordningen på ett sätt som gör att de svenska riksdagsledamöterna i fortsättningen ärligt kan säga att nu har vi både kunskap och känner engagemang även för dessa frågor.

Min fråga till utrikesministern är:

På vilket sätt avser ministern, inte minst inför den viktiga regeringskonferensen 2004, att se till så att vi ledamöter i riksdagen, och därmed även det svenska folket, känner oss delaktiga i EU-arbetet?