den 5 december

Interpellation 2002/03:80 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) till justitieminister Thomas Bodström om ansvaret för offren för trafficking

Människosmuggling, trafficking, har i allt högre grad kommit att bedrivas av kriminella organisationer. Dessa organisationer sysslar också med annan grov brottslighet.

För att aktivt kunna bekämpa människosmuggling måste personer som blivit utsatta för trafficking erbjudas juridisk hjälp och vittnesskydd och inte automatiskt utvisas. Vi måste därför underlätta för kvinnor som biträder myndigheterna när det gäller att få fällande domar mot dem som sysslar med människohandel. Juridisk hjälp, vittnesskydd och tillfälligt uppehållstillstånd kan säkerställa att offren kan och vågar vittna om smugglarens brottsliga gärningar. En fråga som måste lösas är vem som ska finansiera och ansvara för dessa kvinnors uppehälle i väntan på dom.

Det är i första hand statens ansvar att förhindra och lagföra denna typ av brottslighet. De kostnader som uppstår i samband med att dessa kvinnor hjälper myndigheterna att beivra kriminalitet drabbar dock i första hand kommuner och landsting. Kommunerna har ett ansvar enligt socialtjänstlagen att verka för att den som utsatts för brott får stöd och hjälp. Dessa kostnader kan bli mycket betungande, framför allt för små kommuner. Det kan gälla till exempel skyddat boende och försörjningsstöd.

Det är dock inte i första hand det ekonomiska ansvaret som är det stora problemet. I många fall saknar kommunerna den behövliga kompetensen och förmågan att bedöma vilket behov av stöd som de drabbade flickorna och kvinnorna har. För vissa kommuner kanske detta inträffar vartannat år och då är det inte så konstigt att man inte till fullo klarar att ha den kompetens och de resurser som behövs.

Det är därför dags att se över det finansiella ansvaret, men framför allt det övergripande ansvaret, så att bra kompetens och rätt resurser finns för att hjälpa flickor och kvinnor i deras mycket utsatta och svåra situation. Detta är enligt min mening ett nationellt ansvar, men det betyder inte att staten bokstavligt och handgripligen måste göra allt. Avtal och överenskommelser kan slutas med frivilligorganisationer och kommuner. Det övergripande och ekonomiska ansvaret bör dock samlat ligga på staten.

1. Avser ministern att ta initiativ till att se över och tydliggöra det övergripande och ekonomiska ansvaret för flickor och kvinnor som utsatts för trafficking när de behöver uppehälle i Sverige för att biträda myndigheterna i brottsutredningar?

2. Avser ministern i så fall att verka för att regeringen tecknar avtal med lämpliga partner som till exempel frivilligorganisationer och kommuner?