den 4 december

Interpellation 2002/03:77 av Carl B Hamilton (fp) till jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om monopolbildning i jordbrukssektorn

Jordbrukssektorn har sedan länge präglats av dålig konkurrens på många områden. Detta leder i slutändan till bland annat att konsumenterna tvingas betala högre priser och de får dessutom ofta nöja sig med sämre kvalitet på produkter och service.

När det gäller handeln med spannmål, foder och insatsvaror har jordbrukskooperationen dominerat marknaden och haft en andel på ca 70 %. Största konkurrenten har varit danskägda Svenska Foder med ca 20 % av marknaden. Härutöver finns en del mindre företag spridda över landet. De flesta av dessa är dock beroende av Svenska Foder som fodertillverkare och exportör respektive importör via Svenska Foders anläggningar i svenska hamnar.

Nu hotar emellertid denna del av jordbrukssektorn och utrikeshandeln att de facto bli ett monopol. I bland annat Dagens Industri har man kunnat läsa om att den svenska jordbrukskooperationen tillsammans med sin danska motsvarighet (DLG), som har långtgående samarbetsavtal med varandra, är i färd med att förvärva Svenska Foder utan att andra intressenter i Sverige givits möjlighet att förhandla som spekulanter. Utåt uppger man att Svenska Foder ska fortsätta att konkurrera med den svenska jordbrukskooperationen. Det finns dock skäl att starkt ifrågasätta sådana påståenden. Det finns tvärtom starka kommersiella skäl att tro att köparen siktar på en närmast 100-procentig marknadsställning @ genom att driva Svenska Foder på sparlåga under några år, sedan konstatera att företaget gått med förlust och därefter överföra samtliga tillgångar till den svenska jordbrukskooperationen.

Det finns en parallell. För några år sedan köpte jordbrukskooperationens kvarnrörelse (Nord Mills) @ med då ca 50 % marknadsandel @ konsumentkooperationens kvarn i Göteborg, som då hade 20 % av marknaden. Då betalade Nord Mills ett skyhögt pris för inventarierna i Göteborg mot att denna kvarn lades ned.

Kooperationens förvärv av Svenska Foder har djupt oroat många spannmålsodlande lantbrukare och lett till många insändare och klagobrev till Konkurrensverket, bland annat från den från LRF fristående organisationen Sveriges Spannmålsodlares Förening. Denna har påpekat att affärsupplägget är sjukt och att det är oacceptabelt att ett företag som redan har 70 % av marknaden ska kunna köpa upp ytterligare 20 %. Ordföranden i Föreningen Sveriges Spannmålsodlare säger i en intervju bland annat: "Ett så dominerande företag agerar inte marknadsmässigt. Det blir inga riktiga alternativ för bönderna och därmed inte heller för konsumenterna" (Dagens Industri).

Det är viktigt att lägga märke till att jordbrukskooperationen efter ett förvärv av Svenska Foder skulle kontrollera flera viktiga hamnanläggningar för internationell spannmålshandel. Därmed skulle jordbrukskooperationen ha grepp över deras hanteringsavgifter och bönders import- och exportkostnader. Det finns naturligtvis inga incitament för dem som har en dominerande ställning på inhemska marknaden att hålla nere sådana hanteringsavgifter.

Man frågar sig om gällande konkurrenslagstiftning är alltför tandlös för att hindra företag med redan 70 % av marknaden, i kombination med ett grepp över utrikeshandeln, från att köpa en konkurrent som har 20 %, det vill säga tillsammans uppnå 90 %.

Anser ministern att det finns ett behov av ökad konkurrens till producentkooperationen?

Vad avser ministern att göra för att främja konkurrensen i produktionen av jordbruksprodukter?