den 2 december

Interpellation 2002/03:74 av Maria Larsson (kd) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om utjämning av LSS-kostnader

En parlamentarisk kommitté (dir. 2000:99) med uppgift att utreda hur utjämning ska ske för kostnadsskillnader mellan kommuner vad gäller lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) har just redovisat sitt förslag.

LSS är en viktig reform för att de funktionshindrade ska få tillgång till ett gott liv.

Verksamheten har varit kommunal sedan 1994. Målsättningen är likvärdiga förutsättningar för alla kommuner. Kommunernas nettokostnader för LSS uppgick år 2001 till ca 19,2 miljarder kronor. Kommunernas kostnader för verksamheten har ökat väsentligt mer än kostnaderna för annan verksamhet. Under tidsperioden 1997 till 2001 ökade nettokostnaden för kommunsektorn med ca 50 % eller drygt 10 % årligen.

LSS-verksamheten omfattas av en starkt styrande rättighetslagstiftning. Den lämnar väldigt litet utrymme för kommunerna att själva bestämma verksamhetens innehåll och omfattning. Kommunerna har alltså ytterst begränsade möjligheter att påverka kostnadsbilden för LSS. Det har i praktiken inneburit att andra kommunala verksamheter fått prioriteras ned. I utredningens direktiv ingick ej att se över huruvida det är lämpligt att LSS fortsatt ska vara en kommunal verksamhet.

Det finns, som jag ser det, två starka skäl till att verksamheten i stället bör överföras och bedrivas i statlig regi. För det första är lagstiftningen så detaljerad att kommunernas handlingsutrymme är näst intill obefintligt. Det kommunala självstyret är starkt kopplat till att kunna förena utförandet av uppgifter med lokala politiska beslut och avvägningar. Om det utrymmet saknas bör verksamheten finasieras av staten.

För det andra är risken stor för integritetskränkning av individer i små kommuner. Det finns ett antal fall i landet där medierna uppmärksammat att kommunens kostnader ökat med miljonbelopp på grund av en enda individ. Bristen på anonymitet i små kommuner blottlägger ofta vilka personer det handlar om. Detta är otillsfredsställande sett ur drabbade individers synvinkel.

En ansvarsutredning har just tillsatts som har fått i uppgift att se över uppgiftsfördelningen mellan stat, landsting/region och kommun. Det är en stor och angelägen uppgift. Det vore därför olyckligt att, i avvaktan på Ansvarsutredningen, införa ytterligare en ny inomkommunal utjämningsmodell, som kommer att skapa stora problem för kommuner som drabbas av förändrad ekonomi. Minst 43 kommuner har i dagarna beslutat om skattehöjning just med anledning av det kommunalekonomiskt trängda läge man befinner sig i.

Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande frågor till statsrådet Lars-Erik Lövdén:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att Ansvarsutredningens resultat ska kunna beaktas innan beslut fattas om ett nytt inomkommunalt utjämningssystem?