den 29 november

Interpellation 2002/03:71 av Sven Bergström (c) till miljöminister Lena Sommestad om miljöklassning av bilar

Om hela Sverige ska kunna leva och utvecklas behövs väl fungerande kommunikationer. Och i stora delar av landet är bilen det enda fungerande transportmedlet. Samtidigt vet vi att biltrafiken, trots katalysatorrening och andra miljöförbättrande förändringar, ger upphov till utsläpp som belastar miljön. Biltrafiken är i själva verket ett av de allvarligaste hoten mot miljön och klimatet. Och klimatfrågan är i sin tur en av de absolut viktigaste framtidsfrågorna för jorden som helhet.

Mänsklighetens påverkan på den naturliga växthuseffekten kommer att få ödesdigra konsekvenser för jorden och dess invånare om ingenting görs. Transportsystemet står för en stor del av utsläppen av växthusgasen koldioxid. Därtill ökar denna sektor sina utsläpp. Detta gör en förändring till ett långsiktigt hållbart transportsystem mycket angelägen.

Om vi skjuter upp angelägna förändringar av det fossilbaserade samhället riskerar kostnaderna i framtiden att bli mångdubbelt större. Det behövs konkreta åtgärder för att lösa problemen med mänsklighetens påverkan på växthuseffekten. En sådan konkret åtgärd är att påskynda utvecklingen av miljöanpassade fordon som ger en minimal eller ingen negativ påverkan alls på den yttre miljön, så kallade nollemissionsfordon. Detta har vi från Centerpartiets sida tidigare påpekat många gånger. En annan viktig fråga är att utforma ett miljöklassningssystem för personbilar som faktiskt lever upp till namnet och som kan få internationell acceptans.

I dag är det svenska miljöklassningssystemet utformat efter de utsläppskrav på kolväten, kväveoxider och kolmonoxid som ställs på bilar för att få säljas inom EU 2005. Ett problem med detta är att kraven inte kommer att förändras så att en allt större andel av de bilar som säljs kommer att hamna i den högsta miljöklassen. Miljöklassningen blir på så sätt endast ett svagt incitament för bilindustrin att förbättra sina motorer.

Ett annat och helt grundläggande problem är att den mest elakartade växthusgasen, koldioxid, inte är inkluderad. Frågan har utretts av den socialdemokratiska regeringen sedan 1995 i olika omgångar, av Naturvårdsverket liksom av statliga kommittéer och resultatet är fortfarande noll.

Detta innebär med andra ord att en bil kan ha hur många hästkrafter som helst och ha en hur hög bränsleförbrukning som helst och ändå hamna i den högsta miljöklassen. Därmed är inte miljöklassystemet en god indikator på ett bra miljöval. Det verkar inte heller som om ambitionen är att stimulera bra miljöval eftersom koldioxidutsläpp över huvud taget inte beaktas.

En rapport från Toyota Sweden AB visar att 67 % av de bensindrivna bilar som såldes under 2001 fanns i den högsta miljöklassen. I år beräknas motsvarande andel bli drygt 90 %. Om krav på begränsad bensinförbrukning infördes i miljöklassningen skulle många stora bilmärkens försäljning i den högsta miljöklassen minska avsevärt.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga miljöministern:

1. Vilka åtgärder är miljöministern beredd att vidta för att påskynda utvecklingen av miljöanpassade fordon som ger en minimal eller ingen negativ påverkan alls på den yttre miljön, så kallade nollemissionsfordon?

2. Är miljöministern beredd att lägga fram förslag så att koldioxidutsläpp beaktas i miljöklassningssystemet?