den 26 november

Interpellation 2002/03:66 av Claes Västerteg (c) till statsrådet Ulrica Messing om lagen om överlastavgift SFS 1972:435

Drygt två tredjedelar av det svenska vägnätet förvaltas av enskilda: vägföreningar, samfällighetsföreningar eller motsvarande. Ansvarsområdena kan variera från en gemensam utfartsväg på landsbygden för tre@fyra fastigheter till ett kommunalt planområde där detaljplanen föreskriver enskilt huvudmannaskap.

Under tjällossningsperioden är en mängd vägar, både allmänna och enskilda med statsbidrag, avstängda för tyngre fordon. Den som kör med ett för tungt fordon på en allmän väg drabbas av en kraftig överlastavgift.

Problemen med för tunga fordon i förhållande till vägars och broars kapacitet har diskuterats länge och man har från Vägverkets sida med skärpa hävdat att det för landet är dålig ekonomi att låta ett befintligt, gammalt vägnät brytas ned på grund av kortsiktigt ökade transportvinster @ för att inte tala om de konsekvenser för en hel bygd som kan uppstå vid ett brohaveri.

Dagens lagstiftning innebär mycket långtgående påföljder för den som bryter mot belastningsbestämmelserna på allmänna vägar, gator eller allmänna platser. Problemet med lagstiftningen är att de generella belastningsbestämmelserna bara gäller allmänna vägar, gator och allmän plats, dock inte enskilda vägar.

I praktiken innebär detta att en åkare som ertappas med för tungt fordon på en enskild väg kan komma undan med ett förhållandevis litet bötesföreläggande. Då ingen överlastavgift med nu gällande lagstiftning kan utgå är detta ett tydligt exempel där olikhet inför lagen gäller.

Sveriges enskilda vägar är en viktig del av vårt transportnät och avgörande för att hela Sverige ska leva.

Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att i lagstiftningen likställa regler och påföljder vid överträdelser, oavsett på vilken väg överträdelsen sker?