Interpellation 2002/03:61 av Ana Maria Narti (fp) till kulturminister Marita Ulvskog om Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum
Vid riksdagsårets första frågestund ställde jag en fråga till kulturminister Marita Ulvskog angående den ekonomiska krisen på Sveriges Teatermuseum. Jag berättade att museet, tidigare kallat Drottningholms teatermuseum, nyligen fått den absolut nödvändiga lokalen men att det anslag som beviljades och som efter flyttningen ökade med 500 000 kr inte ens räckte till att täcka de grundläggande behoven. Museet kan i dag inte betala nödvändiga löner. Man har äntligen lämpliga lokaler men man kan ändå inte täcka sitt arbetsfält, eftersom man inte har råd med kostnaderna för livsviktiga arbetsuppgifter.
Svaret var: Sveriges Teatermuseum har begärt en anslagsökning på 500 000 kr vilket har beviljats. Detta svar bygger antagligen på ett missförstånd. I museets skrivelse skickad till Kulturdepartementet den 1 mars 2002 specificeras: "Totalt medför flyttningen till nya lokaler att stiftelsens kostnader ökar med 767 000 redan innevarande år och med 1 012 000 år 2003 . Stiftelsens samlade behov av medelstillkott under 2003 för att dels upprätthålla nuvarande ambitionsnivå och personalstyrka, samt finansiera hyreshöjningen uppgår till totalt 1 469 000. För att dessutom kunna kompensera ovan beskrivet tjänstebortfall erfordras ytterligare 527 000."
I dagarna är det mycket viktigt att återta dialogen med kulturministern. Stiftelsen som är ansvarig för museets verksamhet och utveckling bär också ansvar för Drottningholmsteaterns föreställningar och för dess kontakter med publiken. Teaterns ekonomi är lika svag som museets. Under 2003 kommer endast en operaföreställning att presenteras för publiken.
Som enda teaterinstitution i Sverige får Drottningholmsteatern ingen årlig uppräkning av statsanslaget. Under perioden 1980@1991 urholkades anslaget med drygt 40 % i relation till konsumentprisindex. 1992 höjdes anslagen men sedan dess har nivån på statens finansiering stått stilla. Sedan 1999 har ett engångsanslag på en miljon kronor. årligen beviljats, medan ett anslag som skulle kompensera de ständigt ökade lönekostnaderna borde ha uppgått till 3,8 miljoner kronor!
Redan under de senaste spelsäsongerna har antalet föreställningar begränsats @ därför att stiftelsen inte hade råd att betala löner för så många föreställningar som publiken efterfrågade. Den kommande sommaren presenterar man en enda opera på åtta föreställningar och operan spelar sin dansföreställning Dansvurmen några gånger. Resten av det som borde vara en av Europas mest fascinerande säsonger för scenkonst kommer att sjunka i tystnad. Sverige och Europa håller på att förlora den levande kontakten med ett av kontinentens attraktiva mål för kultur och turism.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturministern:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att dessa helt unika skatter @ Drottningholmsteatern och Sveriges Teatermuseum @ ska få en ekonomi som tillåter en kontinuerlig och rik verksamhet och en hel rad givande möten med publiken?