Interpellation 2002/03:59 av Mats Einarsson (v) till statsrådet Pär Nuder om författningsutredning
Den svenska författningen bygger på folksuveränitetsprincipen. Regeringsformen uttrycker detta i två centrala formuleringar: "All offentlig makt utgår från folket" och "Riksdagen är folkets främsta företrädare". Båda återfinns i regeringsformens första kapitel.
Frånvaron av författningsdomstol och av maktdelning av klassisk modell är uttryck för samma sak. Även om den politiska och ekonomiska verkligheten ser annorlunda ut, i synnerhet sedan inträdet i EU, så genomsyras det svenska statsskicket av ett radikalt demokratiideal, som inte tillåter några andra begränsningar av folkets rätt att sig själv styra än de begränsningar som folket självt ålägger sig.
Denna demokratisyn är dock inte oomtvistad. På senare år har inom olika näringslivsanknutna organisationer som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, Timbro och Cityuniversitetet förts en omfattande konstitutionell debatt. Den har ibland kännetecknats av en relativt hög intellektuell nivå, andra gånger har den varit mer propagandistiskt betonad.
Men den har nästan uteslutande haft sin hemvist på det politiska fältets borgerliga sida och det är främst olika förslag med avsikt att tämja, binda och begränsa folksuveräniteten som har prövats. Inte sällan har beslutens "kvalitet" @ i realiteten hur väl de överensstämmer med debattörens egna politiska uppfattningar @ varit kriteriet när olika konstitutionella arrangemang bedömts, snarare än hur väl besluten överensstämmer med folkviljan.
Inom arbetarrörelsen, mitt eget parti inkluderat, har dock den konstitutionella diskussionen varit begränsad. I det politiska vardagsarbetet finns det ibland en tendens att betrakta författningsproblem som ointressanta eller obegripliga formfrågor. Det statsrättsliga regelsystemet och dess principer ses ofta som en fråga av underordnad betydelse i jämförelse med arbetet på lösandet av skilda aktuella politiska sakfrågor.
Det är omkring 30 år sedan Sverige genomförde sin senaste stora författningsrevision, då vi i ett första steg fick enkammarriksdag och ett proportionellt valsystem med utjämningsmandat och fyraprocentsspärr och i ett andra steg ersatte den i stor utsträckning obsoleta 1809 års regeringsform med den nu gällande. Den författningsreformen var slutpunkten för årtionden av utredning och diskussion.
Förvisso har åtskilliga detaljändringar gjorts under årens lopp, men frågan är om det inte är dags att inleda en bredare diskussion kring de konstitutionella frågorna, en diskussion som tar sin utgångspunkt i erfarenheter gjorda i andra och bredare befolkningsskikt än de som traditionellt dominerar författningsdebatten.
Det har i medierna rapporterats att den socialdemokratiska partistyrelsen ska tillsätta en arbetsgrupp under ledning av Pär Nuder som efter nyår ska ta fram ett diskussionsunderlag om olika författningsfrågor. Det förefaller vara ett angeläget initiativ.
Eftersom denna diskussion inom socialdemokraterna förr eller senare lär resultera i parlamentariska initiativ, så skulle det vara intressant att redan nu få ministerns syn på de författningspolitiska problemen och vilka erfarenheter och sakförhållanden det närmast är som föranlett initiativet.
Personvalsinslagets tilltagande fragmentarisering och förytligande av valkampanjerna skulle ju kunna vara en utgångspunkt för diskussion. En annan skulle kunna vara att Socialdemokraterna numera, i likhet med Vänsterpartiet, anser sig vara ett feministiskt parti och det borde därför vara angeläget att undersöka om och i så fall vad en feministisk analys kan tillföra den konstitutionella debatten. Ett tredje problemområde som osökt ger sig är självfallet EU-systemets tilltagande demokratiska underskott och det extremt låga valdeltagandet i valen till Europaparlamentet.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Pär Nuder:
1. Kommer ministern att ta några initiativ för att folksuveränitetens bärande princip för vår författning inte ska inskränkas med anledning av att sådana förslag har förts fram i den författningspolitiska debatten?
2. Kommer ministern att ta initiativ till att fördjupa debatten om angelägna konstitutionella problem eller problemområden och om så är fallet också föreslå lösningar?
3. Kommer ministern att ta initiativ till att tillämpa feministisk teoribildning på det författningspolitiska området och kommer ministern att själv bidra till att så sker?