Interpellation 2002/03:55 av Hans Backman (fp) till socialminister Lars Engqvist om LSS-lagstiftningen
Handikappreformen med rätten till personlig assistans till funktionshindrade innebar en frihetsrevolution för dem som fick hjälpen. Den gav tusentals personer med funktionshinder möjlighet att ta makten över sina egna liv och kunna leva självständigt. Den rättighetslag för funktionshindrade, som kallas LSS, som vi i Folkpartiet drev fram under Bengt Westerbergs ledning 1993, innebar stöd och service till vissa funktionshindrade, grundstenen i det som kom att kallas handikappreformen. Trots att mandatperioden då präglades av statsfinansiella problem, gjorde Folkpartiets enträgna arbete det möjligt att prioritera en rättvisereform för funktionshindrade.
Men redan 1996 började försämringen av handikappreformen då rätten till personlig assistans skars ned. De farhågor som Folkpartiet då framförde inför riksdagsbeslutet har tyvärr visat sig välgrundade. I mitt hemlän Gävleborg har vi i dag 85 ej verkställda beslut om personlig assistans.
Vad som hänt är att kostnadsansvaret för de 20 första assistanstimmarna i och med vårbudgeten 1997 vältrades tillbaka på kommunerna. För de människor som berörs har detta delvis inneburit en återgång till situationen före handikappreformen, då de var beroende av den enskilda kommunens välvilja och där insatserna skilde sig åt mellan kommunerna. Förändringen har också medfört att assistansreformens karaktär av rättighetslagstiftning är utsatt för ett ständigt ifrågasättande inom kommunal förvaltning. Dessutom har assistansverksamheten i en del fall blivit onormalt betungande för vissa kommuner, medan andra kommuner haft låga kostnader. Folkpartiet föreslår därför i årets budgetmotion att riksdagen ska återföra ansvaret för dessa första 20 assistanstimmar från kommunerna till försäkringskassan och därmed statsbudgeten.
Många funktionshindrade har också fått sin rätt till personlig assistans omprövad. Även möjligheten att kombinera personlig assistans med andra insatser enligt LSS i skola och förskola har inskränkts. För att barn med funktionshinder ska vara garanterade personlig assistans krävs det att de har fler än ett funktionshinder och har ett omvårdnadsbehov som överstiger tolv timmar per dag. Folkpartiet anser att rätten till personlig assistans i förskola och skola ska återställas.
Folkpartiet vill dessutom att den personliga assistenten borde användas mer i arbetslivet och i studieverksamheten. Vi vill att assistentens insatser i skolarbetet eller på dagis ska utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans eller hennes person fungerar så bra att alla övriga krafter kan användas till att satsa på skolarbetet eller i den pedagogiska leken.
För ovannämnda åtgärder har folkpartiet anslagit 300 miljoner kronor mer än vad regeringen gör i sin budgetproposition.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga om socialministern avser att ta initiativ till att ansvaret för de första 20 assistanstimmarna återförs från kommunerna till försäkringskassan och därmed till statsbudgeten.