den 22 november

Interpellation 2002/03:53 av Krister Örnfjäder (s) till försvarsminister Leni Björklund om skogsbrandsflyget

Skogsbrandsflyget används i förebyggande syfte över hela landet och organiseras av länsstyrelserna. Alla skogsområden är täckta och ju större brandrisken är, desto oftare är flyget uppe. Verksamheten startade långt före Räddningsverkets tillkomst. Det var en tid då möjligheterna till larmning var mer komplicerade och tidskrävande än i dag. Skälet till denna organisation var naturligtvis att upptäcka skogsbränder på ett tidigt stadium för att kunna minimera både skador och dess konsekvenser.

Nu har Räddningsverket beslutat att satsningen på skogsbrandsbevakningen läggs ned. Skälet är att Räddningsverkets verksamhet växer men att anslagen inte växer i samma omfattning.

Argumenten för att ha kvar skogsbrandsflyget är lika stora i dag som när man startade verksamheten trots den tekniska utveckling som vi sett sedan dess. Ett starkt skäl för att behålla verksamheten är att allemansrätten gör att många människor vistas i naturen. Därför behövs en bra bevakning för att skydda skogen och vår natur.

Jag kan ta mitt eget län, Kalmar län, som exempel på vilken omfattning skogsbrandsflyget har. Så här säger försvarsdirektören på länsstyrelsens plan- och beredskapsfunktion i en tidningsintervju: "Räddningsverkets beslut känns inte bra. Vi anser att bevakningen från luften är oerhört viktig. I somras upptäcktes 38 skogsbränder bara i Kalmar län."

Jag vill fråga försvarsministern vilka åtgärder hon är beredd att vidta för att skogsbrandsflyget också i fortsättningen ska kunna utföra sitt viktiga arbete.