den 22 november

Interpellation 2002/03:52 av Torsten Lindström (kd) till statsrådet Berit Andnor om studenters studiesociala situation

Dagens studenter är en heterogen grupp. Forna schablonbilder av studentkollektivet och studentlivet gäller inte längre. Alltfler studenter är äldre och alltfler har barn. Det innebär att studenten inte har ansvar för sig själv utan också för sin familj. Förutom att lära sig och klara de erforderliga kunskapskraven ska också den praktiska vardagens bestyr ordnas på ett bra sätt.

Av Sveriges studenter har 52 000 personer familj. Studier berör alltså många familjers villkor och många barns uppväxtvillkor. Trots det lever många studentfamiljer i nivå med eller under existensminimum. För yngre studenter beror det bland annat på att föräldraförsäkringen är relaterad till tidigare inkomst. Har man ingen tidigare inkomst får man endast garantinivån i föräldraförsäkringen. För äldre studenter finns regeln om att bostadsbidraget bara kan ges till och med 28 år. Detta innebär att äldre studenter @ framförallt med barn @ också förfördelas.

Socialkontoren har tidigare haft olika bevekelsegrunder för utbetalning av försörjningsstöd. Socialkontoren har felaktigt hävdat att studiemedlen ska räcka hela året.

Vid ett barns födsel har en manlig student rätt till tio dagars pappaledighet. Om han då missar en tentamen kan han inte ange faderskapet som ett skäl för att undvika lägre studiestöd.

Kristdemokraterna menar att fler ska kunna läsa vid olika tidpunkter i livet på ett flexibelt och ändamålsenligt sätt. Därför är det också självklart att studentfamiljernas villkor ska vara acceptabla.

Studenters sociala situation har länge varit eftersatt, särskilt för studenter med barn. Kristdemokraterna har återkommande begärt i riksdagen att den studiesociala situationen för studenter ska utredas. Sent omsider har regeringen tillsatt en särskild utredning, nästan ett år efter att löftet om en sådan avgetts av utbildningsministern. Uppdraget är att kartlägga och analysera samspelet mellan studiestödssystemet, socialförsäkringssystemet och det ekonomiska biståndet. När det gäller arbetslöshetsförsäkringens samspel med studiestödssystemet ska detta endast klarläggas.

Rimligt hade varit att regeringen dels kallat en parlamentarisk utredning för att uppnå bred politisk enighet och samförstånd, dels gett utredningen i uppdrag att föreslå de förändringar i studiemedelssystemet som är nödvändiga.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga socialministern:

Vad avser ministern att göra för att underlätta situationen för studenter med familj?

Vad avser ministern att göra för att den studiesociala utredningen ska ge en fullständig bild med förslag till åtgärder för hur studenters studiesociala situation ser ut?

Hur motiverar ministern att studenters studiesociala situation inte utreds parlamentariskt för att skapa en bred politisk enighet?