den 22 november

Interpellation 2002/03:51 av Monica Green (s) till justitieminister Thomas Bodström om kraftigare reaktion på brott mot barn

Varje år kränks och misshandlas tusentals barn i Sverige. Sedan 1980-talet har det skett en kraftig ökning av antalet anmälningar. År 2000 anmäldes nästan 7 000 fall av barnmisshandel.

Frakturer, brännmärken och frätskador är några av de fysiska skador som barnen utsattes för. Lägg därtill de psykiska skador som barnen fått. För barnen utgör de vuxna stabiliteten och säkerheten i tillvaron. När vuxna kränker barnen psykiskt och fysiskt så innebär det också att barnen kastas ut i ett tomt hål utan någon trygghet. För många av dessa barn innebär det fysiska och psykiska men som kommer att bäras i all framtid.

Trots att kränkningar av barn av var och en anses som särskilt grovt är den vuxna världens reaktion alltför svag. Enligt en undersökning av BRIS agerade endast två av tio vuxna som kände till att barn utsattes för övergrepp. Många anmälda fall av barnmisshandel når inte ens domstolen. Uppgifter pekar på att socialtjänsten ute i kommunerna inte ens utreder alla de anmälningar som ändå kommer in.

Nu senast har vi kunnat läsa i tidningen om hur ett ungt liv, på ett fasansfullt grovt sätt, släckts i förtid. Linus, tre år, blev ihjältrampad av sin styvpappa @ ett brott som väcker avsky. Styvpappan dömdes till tre och ett halvt års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död.

Det är viktigt att samhället står upp och visar hur man ser på sådana brott. Grov misshandel kan i dag ge från ett till tio års fängelse. Den vida straffskalan ger stora möjligheter att väga in faktorer som innebär att särskild grymhet ansetts vara för handen eller att offret anses vara särskilt utsatt.

En utredning som professor Hans Klette gjorde i mitten av 90-talet visar dock att medelstraffet för grov misshandel låg på ett och ett halvt års fängelse, inklusive barnmisshandel. Det tyder på att den praxis som finns i dag ligger alltför lågt. Domstolarna måste, liksom andra myndigheter, se mera till barnens rättigheter. Man måste förstå att barn är mera utsatta i samhället och också agera utifrån det.

Det krävs därför en snabb förändring av den domstolspraxis som finns eller att man via lagstiftning förtydligar påföljdssynen vid brott där barn är offer.

Med detta som bakgrund vill jag fråga ministern vilka åtgärder ministern tänker ta för att stödja barnen och för att brott mot barn ska värderas hårdare än i dag.