Interpellation 2002/03:43 av Håkan Larsson (c) till socialminister Lars Engqvist om handläggningen av arbetsskadeärenden
Nyligen har en utredning, beställd av regeringen, föreslagit en koncentration av ärendehandläggningen av arbetsskadeärenden till endast tre platser i landet (SOU 2002:80). Enligt regeringens direktiv skulle utredaren föreslå maximalt fem orter för den framtida handläggningen av arbetsskadeärenden. I dag handläggs arbetsskadeärenden vid landets samtliga 21 försäkringskassor.
Tidigare har den lokala förankringen för arbetsskadeförsäkringen framhållits ha stor betydelse. Närheten mellan beslutsfattare och den enskilde försäkrade har ansetts vara viktig, men så resonerar man uppenbarligen inte längre i Regeringskansliet. Detta trots att såväl Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Försäkringskasseförbundet som Försäkringsanställdas förbund avstyrkt en koncentration av handläggningen.
Genom att regeringen och utredaren ställt upp specifika kriterier för den framtida handläggningen av arbetsskadeärenden återstår enbart några få orter som möjliga för handläggningen, närmare bestämt sju. Med en sådan argumentation stärks koncentrationen och det är inte svårt att se de långsiktiga konsekvenserna av ett sådant centralistiskt tänkande. Avståndet mellan den berörde medborgaren och beslutsfattaren ökar och sysselsättningen koncentreras.
Försäkringskasseförbundets ordförande Marianne Stålberg understryker i ett pressmeddelande under rubriken "Arbetsskadeförsäkringen ska vara nära människorna!" vikten av att arbetsskadeförsäkringen finns tillsammans med övrig socialförsäkring. Åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med de problem som funnits vid en del försäkringskassor och det är ett förbättringsarbete som fortsätter. Det är lätt att få intrycket att det nu aktuella förslaget är tänkt som ett steg mot att minska antalet försäkringskassor eller till att förstatliga hela verksamheten.
Dessutom har regeringen förutskickat att man tänker tillsätta en kommitté med uppdrag att utreda hela administrationen av socialförsäkringen (försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket). Då kan man @ med Marianne Stålberg @ i högsta grad ifrågasätta om det är försvarbart att nu genomföra en dyrbar förändring som bara omfattar en del av socialförsäkringen.
Med anledning av detta vill jag fråga socialministern: