den 12 maj

Interpellation 2002/03:411 av Gunnar Andrén (fp) till finansminister Bosse Ringholm om förmögenhetsskatten som skattebas

Enligt ordföranden för Skattebasutredningen, P.-O. Edin, tidigare medarbetare i Finansdepartementet, bör förmögenhetsskatten avvecklas. Han anför en rad skäl för detta.

Jag vill gärna instämma i att förmögenhetsskatten tillhör de nationellt mest skadliga skatterna, främst för att den driver företagare ur landet och gör att enskilda individer hamnar i skattemässigt ohållbara situationer.

Ett skäl till att behålla förmögenhetsskatten synes vara att den trots sina inneboende orättvisor likväl medför betydande skatteintäkter för staten.

Det andra skälet, numera mindre aktuellt även om det alltjämt anförs av vissa som väljer att blunda för verkligheten, är att förmögenhetsskatten verkar inkomstutjämnande @ numera kan ingen seriös debattör påstå att detta är ett bärande argument för skattens bibehållande.

Vi vet att av all förmögenhet som beskattas i Sverige utgörs mer än 35 %, i tider av fallande börskurser kanske rentav 40 % eller än mer, av hushållstillgångar i fastigheter, det egna boendet. Förmögenhetsskatten tenderar alltså alltmer att bli en andra fastighetsskatt.

Ser vi till utvecklingen under en följd av år, och kompletterar med prognoser för de kommande åren, ser utvecklingen inom inkomstområdet Skatt på egendom ut enligt nedan (miljarder kronor, prognos från 2003):

Förmögenhetsskatt

1993 2,2

1994 2,9

1995 3,1

1996 3,6

1997 5,1

1998 5,4

1999 6,0

2000 8,6

2001 8,0

2002 8,2

2003 6,5

2004 4,3

2005 4,5

2006 4,8

Här framgår tydligt att skattebasen till följd av sjunkande börskurser betraktas som en allt mindre inkomstkälla för staten och endast det förhållandet att taxeringsordningen är den som den är i fråga om fastigheter gör att fallet i förmögenhetsskatten inte blir än större och hastigare.

Jag vill mot denna bakgrund fråga statsrådet och chefen för Finansdepartementet om han avser att ersätta förmögenhetsskatten med en mera stabil skattebas.