den 12 maj

Interpellation 2002/03:405 av Cecilia Magnusson (m) till justitieminister Thomas Bodström om effektivare lagstiftning i kampen mot narkotika

Den svenska lagstiftningen kring narkotikaklassificering ger problem för rättsväsendets möjligheter att hindra och förebygga ytterligare utbredning av narkotikabruket i vårt land.

Så gott som varje vecka larmas om nya droger som gjort intåg i vårt land och som ännu inte är narkotikaklassade. En drog som håller på att få fäste i landet är fentanyl som används i en form inom sjukvården. För den som önskar undkomma narkotikaklassificering är fentanyl en önskedrog. Den kan varieras hur mycket som helst. I dag finns det 10 narkotikaklassificerade varianter, 30 varianter väntar på att bli klassificerade, 200 är undersökta och det finns upp emot 1 400 kända fentanylvarianter. Fentanyl är dessutom extremt starkt och är direkt dödande i mycket små doser, en sockerbit kan innehålla mer än 1 000 doser av drogen. För den som vill sprida drogen är det i dag inte särskilt svårt att undvika rättsliga problem. Klassificeringsproblematiken gäller även andra droger, till exempel flera ecstasyvarianter och så kallade designed drugs.

Även mindre flexibla droger utgör ett stort problem. Vetskapen om Rohypnols farlighet och breda spridning är stor men rättsväsendet kämpar med höga gränser för innehav av drogen för att kunna döma till brottslig gärning.

För att samhället ska kunna klara kampen mot narkotikan måste rättsväsendet få lagstiftningens hjälp. Dagens lagstiftning upplevs inte som ett tillräckligt kraftfullt verktyg för att på ett bra sätt stödja dessa insatser.

Jag vill ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att rättsväsendet ska få tillräckligt verkningsfulla verktyg i kampen mot narkotika?