Interpellation 2002/03:40 av Tobias Krantz (fp) till statsrådet Pär Nuder om den kommunala självstyrelsen
Den kommunala självstyrelsen har en stark ställning i grundlagen. Redan i regeringsformens portalparagraf (RF 1:1) omnämns det lokala självstyret som ett av den svenska demokratins centrala fundament. Och inget politiskt högtidstal kan hållas utan att den kommunala självbestämmanderätten hyllas.
Den politiska verkligheten ser annorlunda ut. Inte minst under 1990-talet har kommunernas rätt att bestämma över sina angelägenheter kraftigt beskurits. Tendensen är att allt fler statsbidrag från stat till kommun öronmärks för olika ändamål; allt fler lagar införs som kringskär kommunernas eller landstingens befogenheter. Som exempel på senare tid kan nämnas de regler som inskränker kommunernas möjligheter att sälja hela eller delar av sitt bostadsbestånd eller de bestämmelser som har förhindrat för de landsting som så önskar det att sälja ut sina akutsjukhus.
Enligt min mening finns det tre särskilt viktiga skäl till att det är viktigt att värna den kommunala självstyrelsen. För det första: den ger människor makt att påverka viktiga politiska frågor som berör deras vardag. För det andra: den gör det möjligt att pröva olika lösningar på samhälleliga problem. Kommuner kan söka inspiration hos varandra när det gäller att hitta modeller för att till exempel skapa en god äldrevård eller barnomsorg. För det tredje: den förankrar det demokratiska systemet i sin helhet bättre hos medborgarna. Den ger fler människor chansen att delta i den demokratiska processen och den bidrar till att minska avståndet mellan folkvalda och medborgare.
I en artikel i Dagens Nyheter den 7 november riktar sju tunga socialdemokratiska kommunpolitiker skarp kritik mot hur självstyret inte minst under senare år har inskränkts. Artikelförfattarna menar att "i nuläget är den kommunala självstyrelsen på väg att förvandlas till en kuliss". Det är ord som förtjänar att tas på största allvar.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:
Delar statsrådet den oro för den kommunala självstyrelsens ställning som de sju socialdemokratiska kommunpolitikerna ger uttryck för?
Om ja@ vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att stärka den kommunala självstyrelsen i praktiken? Om nej @ på vilka grunder gör statsrådet en annan bedömning?