Interpellation 2002/03:388 av Jörgen Johansson (c) till statsrådet Mona Sahlin om folkstyrets utveckling
Samhället och demokratin är och ska vara i ständig förändring. Det innebär dock inte att grundläggande demokratiska värderingar ska urvattnas. För att motverka en sådan utveckling krävs en ständig debatt om demokratins utformning.
Såväl landets kommuner och landsting som rikets styre har ekonomiska problem. Ofta används det demokratiska styret, i debatten, som en av orsakerna till en dålig ekonomi och ofta höjs röster för att minimera den demokratiska organisationen. Få är de som analyserat det demokratiska systemets kostnad i relation till den totala budgetomslutningen i respektive demokratisk församling.
Sverige har ett folkstyre. Den förtroendevalde är i det sammanhanget den ansvarige för kommunen och landstingets förvaltning och ledning. Det är alltså en uppgift som ålagts den förtroendevalde av väljaren. Att minimera, koncentrera och därmed utarma en förtroendemannaorganisation är därmed ett angrepp på folkstyret. Ansvar ska inte koncentreras till ett ensriktat pampstyre eller en utpräglad demokratisk organisation som i realiteten styrs av tjänstemän. Tyvärr har den ekonomiska situationen allt för ofta inneburit att lösningar valts som knappast är förenliga med begreppet aktivt folkstyre. Detta stimulerar knappast nya medborgare att engagera sig i det politiska livet utan den "moderne" förtroendemannen framstår allt mer att bli en professionell politiker. Det är långt ifrån den ärbare förtroendemannen som fanns i våra kommuner och landsting för några decennier sedan.
Demokratin måste ständigt återerövras. Detta ska ske utifrån en grundsyn där allas rätt till lika villkor i samhället betonas. I dag sker alltför flyktiga förändringar utifrån en tilltänkt effektivitets ledstjärna vilket knappast har likhetstecken med demokratins ledstjärna.
Givetvis är förtroendemannaorganisationen en naturlig del av det kommunala självstyret men bakgrunden till de mindre lyckliga lösningarna är ofta ekonomin som till stor del styrs av den nationella nivån. En helhetssyn i det demokratiska styret erfordras därför att vi utifrån realistiska begrepp ska kunna tala om ett levande folkstyre och ett kommunalt självstyre. I det sammanhanget visar händelser och förslag i samhället i dag att finansieringsprincipen i relationen nationell och kommunal nivå spelar en framträdande roll.
Min fråga till statsrådet är:
Hur avser statsrådet att agera för att folkstyret i samhället inte ska utvecklas i den negativa riktning som här redovisats?