den 12 maj

Interpellation 2002/03:377 av Kenneth Johansson (c) till statsrådet Hans Karlsson om finansiell samordning

Hösten 2000 gjorde Socialdemokraterna en principöverenskommelse med Centerpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet om att tillåta arbete mot sjukskrivningar och ohälsa genom så kallad finansiell samordning Finsam/Socsam. Men den lagrådsremiss som regeringen nyligen avgett visar att Socialdemokraterna ännu en gång bryter denna uppgörelse. I ett läge när kostnaderna för sjukskrivningar och förtidspensioner fortsätter att slå nya rekord är detta oroväckande.

Erfarenheterna av försök med finansiell samordning i olika former visar sammantaget på mycket positiva möjligheter. Det finns stora vinster att göra @ i minskade sjukskrivningskostnader, snabbare rehabilitering och minskat lidande @ genom att öka samarbetet över myndighetsgränserna och genom att tillåta att passiva bidragspengar används till aktiva insatser.

Under 1993@1997 gav Finsamprojektet i Eskilstuna och Nyköping minskade sjukskrivningskostnader med 16 %. När en fungerande samarbetskultur mellan vårdsektorn och försäkringskassan väl etablerats blev följden att sjukskrivningsproblemen blir mer prioriterade. Resultaten från det samtidiga Finsamprojektet i Gävleborgs län gav ett ännu mer positivt resultat.

Under de senaste åren har andra former av finansiell samordning genomförts på försök i ett antal kommuner. Exemplen har i flera fall varit mycket lyckosamma. Laholms kommun som genomfört ett Socsamprojekt hör i dag till de tio kommuner som har minst sjukdagar i landet. Lokala företrädare hävdar att detta inte varit möjligt om man inte hade kunnat riva de gamla organisationernas "stenhus" och ta ett samlat grepp. Svåra fall har kunnat rehabiliteras med samordnade insatser och strukturerad uppföljning.

Liknande försök har genomförts i Finspång med påtagliga ekonomiskt mätbara resultat. Kostnaderna har kunnat sänkas med 20 miljoner kronor per år genom finansiell samordning genom att man har kunnat arbeta över revirgränserna mellan socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter och försäkringskassan.

Det regeringsförslag som nu går på remiss till Lagrådet har framför allt tre grundläggande svagheter:

För det första krävs att alla fyra av kommun, landsting, länsarbetsnämnd och försäkringskassa vill delta. Det ger vetorätt för varje myndighet mot lokala Finsam/Socsamprojekt.

För det andra inskränks målgruppen hårt av regeringen.

För det tredje begränsas de belopp som får samordnas mellan myndigheterna alltför kraftigt. Högst 5 % får samordnas från respektive myndighet.

Regeringsförslaget med dess begränsning av omfattningen på den finansiella samordningen till 5 % skulle till exempel i Laholm medföra att volymen skulle minska från 452 miljoner kronor till 10 miljoner kronor.

Mot bakgrund av den alarmerande utvecklingen av sjukskrivningarna och de lyckosamma resultaten av olika försök med finansiell samordning ter sig regeringens försiktiga ansats svårbegriplig. Det borde nu vara dags att släppa fram de lokala lösningarna. Lokala politiker och tjänstemän har faktiskt lyckats med det som regeringen misslyckats med.

Mina frågor till arbetslivsministern är:

1. Avser ministern att hindra lokala modeller för finansiell samordning, om inte alla fyra parter deltar?

2. Är ministern beredd att göra undantag beträffande den föreslagna, begränsade målgruppen om man lokalt så önskar?

3. Är ministern beredd att göra undantag beträffande föreslagna begränsningar av de belopp som ska kunna samordnas?

4. Avser ministern att tvinga de framgångsrika försöken i Laholm, Finspång med flera att avbryta sin verksamhet i dess nuvarande form?