Interpellation 2002/03:37 av Nils-Erik Söderqvist (s) till statsrådet Morgan Johansson om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om säljfrämjande åtgärder
Sverige har en nationell skyddslagstiftning mot marknadsföring och andra åtgärder som främjar ökad försäljning och konsumtion av alkoholdrycker. I lagstiftningen och i motiven till denna framhålls barn och ungdom som särskilt skyddsvärda grupper.
I ett förslag till fördrag om säljfrämjande åtgärder som EU-kommissionen lagt fram (KOM(2001) 546 @ C5-0475/2001 @ 2001/0227(COD)) och som behandlades av EU-parlamentet tidigare denna höst finns bestämmelser som @ om de blir verklighet @ inte endast kommer att inskränka utan också motverka möjligheterna för EU-länder att föra en restriktiv och folkhälsoinriktad alkoholpolitik.
Förslaget uppfyller inte de kriterier för skydd av folkhälsan som med stöd av artikel 152 i EG-fördraget kan och bör ställas. Artikel 152 i EG-fördraget anger att "en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder". Vid beslut om ett nytt fördrag bör enligt sitt innehåll denna artikel ha sin givna tillämpning, men någon djupare analys eller avstämning mot artikelns innehåll finns inte i förslaget.
I förslagets artikel 5 har ett visst skydd för barn och ungdomar skrivits in, men det är långt ifrån tillräckligt i beaktande av förslagets övriga bestämmelser. Som exempel kan nämnas att enligt definitionerna i artikel 2 omfattar inte ett "enkelt förmånserbjudande" rabatter som prisnedsättning, erbjudande att köpa en ytterligare mängd av en vara utan merkostnad för köparen eller förmånscheckar som berättigar till nedsatt pris vid senare köp. Det kommer därmed att bli fullt tillåtet att i säljfrämjande syfte till exempel erbjuda allmänheten inklusive ungdomar att köpa tre flaskor alkohol till priset av två. Detta exempel får representera alla tänkbara metoder som kan komma att användas för att främja ökad försäljning av alkohol till barn, ungdomar och vuxna. I detta perspektiv framstår artikel 5 som ett välmenande men tämligen verkningslöst inslag.
Alkohol kan inte betraktas som vilken vara som helst. Ingen annan produkt som säljs lagligt medför mer skador på europeiska ungdomars liv och hälsa. WHO har rapporterat att mer än 55 000 europeiska unga män per år i åldern 15@29 år, går en för tidig död till mötes som följd av alkoholrelaterade olyckor och skador. En rad internationella rekommendationer och överenskommelser uppmanar nationerna till en mer restriktiv alkoholpolitik. Det är därför oacceptabelt om möjligheterna till nationella åtgärder inskränks på det ingripande sätt som förslaget innebär.
Om fördraget får det innehåll som är föreslaget, är det uppenbart att det kan förhindra politiska åtgärder som syftar till att minska de alkoholrelaterade hälso- och sociala problemen i de europeiska länderna. Motiven för förslaget är att främja ökad försäljning av produkter av olika slag. Åtgärder som syftar till att stimulera ökad försäljning och konsumtion av alkohol kan emellertid inte vara förenliga med artikel 152 eller EU:s folkhälsoambitioner i övrigt. Alkohol bör därför, på samma sätt som parlamentet föreslagit (ändringsförslag 13 efter parlamentets behandling) beträffande läkemedel, kunna undantas från fördragets tillämpning när nationella begränsningar förekommer.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder den svenska regeringen avser att vidta med anledning av rubricerade förslag vad avser säljfrämjande åtgärder på alkoholområdet.