den 12 maj

Interpellation 2002/03:366 av Chatrine Pålsson (kd) till statsrådet Morgan Johansson om alkoholkonsumtionen

Den svenska alkoholpolitiken har präglats av restriktivitet och försiktighet. Stat, landsting och kommuner har tagit ett ansvar för att hålla nere alkoholkonsumtionen. Detta ansvarstagande har historiskt haft stor betydelse för Sveriges sociala välfärd och folkhälsa.

Men en dyster och oroande utveckling har skett under senare tid. Svenskarnas alkoholkonsumtion har under de senaste tio åren ökat med ca 10 % och motsvarar i dag den höga konsumtion vi hade för 100 år sedan. Det syns inga tecken på att ökningstakten skulle avta. Ökningen avspeglas även i ungdomars alkoholvanor. Den samlade bedömningen av grundskolelevers alkoholvanor är att den under den senaste tioårsperioden ökat i omfattning. Pojkars beräknade totalkonsumtion är till exempel nu i nivå med den som gällde under slutet av 1970-talet.

Den ökande totalkonsumtionen kommer sannolikt snart synas i statistiken som ökade alkoholskador såväl bland vuxna som ungdomar.

Vad beror den här utvecklingen på? Många bedömare pekar på att samhällets så kallade signalsystem under senare år gått i alkoholpositiv anda. Det senaste exemplet är att riksdagen, efter Marknadsdomstolens dom, tvingats öppna för tidningsreklam för alkoholdrycker svagare än 15 volymprocent. Ytterligare några samverkande faktorer kan nämnas: Priserna på alkohol har sjunkit på senare år. Antalet restauranger med serveringstillstånd har ökat markant, liksom möjligheterna till öppethållande nattetid. Informationen till skolungdomar via den så kallade ANT-utbildningen har försämrats. Slutligen har de ökade införselkvoterna från EU-länderna förmodligen haft stor betydelse.

Svartspriten, det vill säga hembränt och alkohol som smugglats in i landet, utgör ett allvarligt hot @ inte minst med tanke på att tillgängligheten ökar för barn och ungdomar. Samtidigt är det allvarligt att ingen med säkerhet vet vad dryckerna egentligen innehåller och hur de påverkar kroppen och individens beteende. Därför är det också oftast svårt att behandla personer som förgiftats.

En svårbedömd, men grundläggande, faktor är också att vuxna har allt mindre tid med barnen. Mer tid för barnen har en rad positiva följdverkningar för barnet. Vuxna behöver stöd så att de kan vara närvarande och delaktiga i de ungas liv. Det är oerhört viktigt att familjens betydelse för barnets utveckling i större utsträckning tas i beaktande när man diskuterar förebyggande arbete inom alkoholpolitiken.

Nu behöver insatserna för att minska totalkonsumtionen av alkohol intensifieras och förändras. För trots regeringens handlingsplan och alkoholkommitté samt andra folkhälsoinsatser finns inga tecken på att missbruket kommer minska. Även kommuner och landsting försöker genom lokala och regionala åtgärder minska alkoholens skadeverkningar.

Det är hög tid att samlas kring en offensiv alkoholpolitik för framtiden. Problemen och utmaningarna är komplexa och kräver ett brett angreppssätt inom olika samhällsområden. Det måste därför tas ett helhetsgrepp på problemet med det ökande alkoholmissbruket. Ett förslag vore därför att inrätta en parlamentarisk samrådsgrupp. Gemensamt över partigränserna, med de politiska partier som står bakom en restriktiv alkoholpolitik, ökar vi möjligheterna att minska alkoholkonsumtionen.

Jag vill därför fråga statsrådet:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att motverka samhällets alkoholpositiva signaler till ungdomar?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att komma åt den ökande alkoholkonsumtionen bland unga?

Avser statsrådet att föreslå en parlamentarisk samrådsgrupp för att få en offensivare alkoholpolitik för framtiden?