den 12 maj

Interpellation 2002/03:365 av Anna Lindgren (m) till kulturminister Marita Ulvskog om konstnärers pensionsvillkor

Den 4 december 2002 besvarade kulturminister Marita Ulvskog en fråga 2002/03:205 av Lena Adelsohn Liljeroth om nya pensionsvillkor för dansare och sångare inom de statsstödda teater-, dans- och musikinstitutionerna.

Av svaret framgick att en översyn av tjänstepensionsbestämmelserna pågick i Regeringskansliet, bland annat med hänsyn till de nya bestämmelserna i LAS. Arbetet sades föras i fortlöpande samråd med parterna på teaterområdet. I svaret förutskickas att de ekonomiska effekterna av ett nytt avtal kommer att beaktas i kommande budgetarbete.

Strax efter att detta besked givits i riksdagen presenterades parterna av Regeringskansliet en ny förordning, vars innehåll inte skulle tillgodose något av parternas krav och inte omhänderta några av de problem som parterna fört fram. Tvärtom skulle nya svåröverblickbara problem skapas som ytterligare skulle försvåra och fördröja arbetet med att få till stånd ett bra och hållbart pensionssystem. Parterna protesterade och föreslog att det då vore bättre att låta de gamla reglerna gälla tills man hittade ekonomiskt utrymme för reformen. Trots protesterna beslutade regeringen den 6 februari i år om en ny PISA-förordning med retroaktiv verkan från den 1 januari 2001.

Den nya förordningen innebär att staten frånträder ett kulturpolitiskt åtagande @ nämligen att tillse att de anställda vid de samhällsägda scenerna får rimliga pensionsvillkor. Staten kommer nu endast att ta ansvar för de anställdas pensionsnivå före 65 års ålder. Pensionsnivån efter 65 år lämnar man successivt därhän.

Från årsskiftet har alla anställda lagenlig rätt att stanna i sin anställning till 67 års ålder. De ofördelaktiga pensionsvillkoren medför att bland andra dansare och sångare med en osäker alternativ verksamhet kan se sig tvingade att stanna i sin anställning av rent ekonomiska skäl. Detta gör att institutionerna inte kan bedriva verksamhet på den konstnärliga nivå som publik och anslagsgivare har rätt att kräva.

Teatrarnas riksförbund, Teaterförbundet och Sveriges yrkesmusikerförbund har inför vårpropositionen framfört följande önskemål:

1. I PISA-förordningen införs garantiregler som motverkar att de anställda riskerar en sänkning av sin allmänna pension från 65 år. De kostnader som en sådan garanti kan medföra belastar statsbudgeten först om 24 respektive 13 år när dagens 41-åriga dansare respektive 52-åriga sångare fyller 65 år.

2. Regler som stimulerar och underlättar yrkesväxling införs i PISA-förordningen.

3. Teater-, musik- och dansinstitutionerna ges ekonomiska förutsättningar att införa det nya statliga pensionsavtalet PA-03 i sin helhet (inklusive KÅPAN) för de anställda. Det handlar om en kostnad motsvarande 2 % av lönesumman.

Med anledning av det ovan nämnda vill jag fråga kulturminister Marita Ulvskog:

Vilka åtgärder kommer kulturministern att vidta för att i det kommande budgetarbetet tillgodose konstnärernas önskemål?