den 9 maj

Interpellation 2002/03:364 av Tomas Högström (m) till statsrådet Lars-Erik Lövdén om landstingens situation

I dagarna fick jag brev undertecknat av en bekymrad ordförande i Landstinget Västmanlands landstingsstyrelse.

Avsikten med brevet var att informera länets riksdagsledamöter om situationen i landstinget, åtta månader efter valet.

Ordföranden skriver "Tyvärr växer inte samhällsekonomin i samma takt som behoven. Landstinget Västmanland har i likhet med många andra landsting fått problem med snabbt växande kostnader. Redan i dag måste landstinget låna för att kunna betala löner och räkningar. Om ingenting görs kommer landstingets underskott med nuvarande utvecklingstakt redan nästa år uppgå till nära 800 miljoner kronor, samtidigt som låneskulden är 860 miljoner kronor."

Av regeringens skrivelse 2002/03:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn, framgår att landstingens situation har försämrats. Den ekonomiska kräftgången fortsätter med ökande underskott och lånebehov som följd.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det övergripande målet för hälso- och sjukvården en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Vidare anges att hälso- och sjukvården bland annat ska vara av god kvalitet och tillgodose patienternas behov av trygghet. Det är många människor som nu kontaktar mig med anledning av landstingens ekonomi. Det är framförallt patienter, anhöriga och vårdanställda som på olika sätt hör av sig för att berätta om sin oro och hur deras situation ser ut. Det är en oro som jag delar.

Det finns naturligtvis flera orsaker till landstingens urusla situation. Det kan vara fråga om ledarskap, brister i organisation, ineffektivitet, för stora arbetsbördor, slutkörd personal, svårigheter att rekrytera, hög sjukfrånvaro, minskad sysselsättning och skatteunderlag, gamla försyndelser och mycket mer.

Riksdag och regering kan på många sätt ändra förutsättningarna för landstingens verksamhet i syfte att ge hälso- och sjukvården bättre förutsättningar. Förutsättningen är dock att det måste finnas en vilja att ändra förutsättningarna.

Om man läser Landstingsförbundets rapport redovisas i huvudsak två lösningar för att förbättra ekonomin. Antingen höja skatterna eller dra ner på verksamheten (eller både och).

Med anledning av vad jag ovan anfört frågar jag statsrådet vilka särskilda åtgärder som förbereds på departementet med anledning av landstingens ekonomiska situation?