den 9 maj

Interpellation 2002/03:360 av Cecilia Wikström (fp) till socialminister Lars Engqvist om osteoporos

Det finns ett könsperspektiv i så gott som all sjuk- och hälsovård. Kvinnor har delvis andra sjukdomar än män. Symtomen är annorlunda. Behandlingarna är annorlunda. Vården och omsorgen är sämre för kvinnor än för män. Det finns det många exempel på. jämställdhetsministern tillika vice statsministern Margareta Winberg har aktualiserat frågan vid den nyligen genomförda Folkhälsostämman.

Men det räcker inte med att beskriva och beklaga att kvinnor behandlas sämre än män i svensk hälso- och sjukvård. Konkreta åtgärder måste vidtas för att bryta denna för kvinnor så ojämlika behandling.

Ett exempel på en sjukdom som ofta drabbar äldre kvinnor är osteoporos.

Varannan kvinna över 50 år @ ca 800 000 personer @ befinner sig i riskzonen för att drabbas av sjukdomen. Enligt internationella uppgifter får mindre än 20 % av kvinnorna i riskzonen diagnos.

Årligen inträffar 70 000 frakturer i Sverige. Riksföreningen för osteoporotiker (ROP) genomförde för några år sedan en kartläggning av landets vårdcentraler. Undersökningen visade att endast 14 % av patienterna i riskgruppen och så liten grupp som 15 % av patienterna med ostoeporosfrakturer erbjuds bentäthetsmätning.

Med den största andelen höftledsfrakturer i världen och med flest kotfrakturer inom EU intar Sverige tillsammans med Norge en topposition i den internationella osteoporosstatistiken. Samtidigt visar det sig att Sverige tillhör de länder i EU som är sämst på att diagnosticera osteoporos.

Hälften av alla frakturer skulle kunna undvikas om kvinnor med hög risk för osteoporos fick diagnos och medicinsk vård i tid.

Socialministern har tidigare sagt att han vill avvakta SBU:s nya rapport innan han är beredd att vidta några åtgärder för att förbättra osteoporosvården.

Det finns ingen anledning att vänta. Många vårdcentraler lever inte upp till det som SBU sagt tidigare.

Jag menar att osteoporos är ett typiskt exempel på hur man allt för ofta behandlar kvinnor i vården. Där män får diagnos och behandling får kvinnor råd och uppmaningar: ta dig i kragen och motionera lite mer och ät lite bättre.

Osteoporos kan förebyggas med olika livsstilsförändringar. Men när det första benbrottet inträffat så måste en riktig diagnos ställas och adekvat behandling ges.

Jämställdhetsarbetet i Sverige har haft framgångar av många skäl.

Två vägval har varit viktiga:

att sätta upp konkreta mål och att inte av formella skäl avstå från att ta initiativ, och att synliggöra och tydliggöra kvinnors situation och villkor jämfört med mäns genom statistik, siffror och utredningar.

Bristen på jämställdhet i sjukvården kan bara motverkas med en uttalad vilja och en tydlig strategi.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande frågor till socialministern:

1. Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att bryta den negativa särbehandlingen av kvinnliga patienter inom hälso- och sjukvården?

2. Avser socialministern att ta några initiativ för att förbättra omhändertagandet av kvinnor som riskerar att drabbas av eller lider av osteoporos?