Interpellation 2002/03:350 av Nina Lundström (fp) till finansminister Bosse Ringholm om fastighetsskatten
Det är dyrt att bo i Sverige, boendekostnaden uppgår till ca 30 % av hushållens disponibla inkomst. I dessa dagar med deklarationen i färskt minne kan flertalet människor konstatera att de inte kommer att ha råd att behålls sina hus. Fastighetsskatten tvingar många människor att sälja. För den socialdemokratiska regeringen tycks fastighetsskatten vara en viktig mjölkko.
De senaste årens enorma uppgång av marknadsvärden och därmed taxeringsvärdena, på grund av lågt eller näst intill obefintligt bostadsbyggande, har resulterat i att fastighetskatten blivit en tung utgiftspost som tvingar människor att sälja hus och fritidshus. För många människor är det huvudsakliga sparandet lagt i boendet. Till detta tillkommer även förmögenhetsskatten som ytterligare försvårar situationen.
Fastighetsskatten strider mot principen "skatt efter bärkraft" eftersom den drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga. Den är en skatt på en inkomst som inte finns. Skatten hotar i vissa fall äganderätten liksom den enskildes trygghet vad gäller möjligheten att behålla det egna hemmet. Fastighetsskatten ökar den sociala segregeringen och motverkar möjligheterna för ett permanent boende i många områden som är attraktiva för de fritidsboende. Men även boende i flerbostadshus drabbas.
Fastighetsskatten är också orättvis därför att den belastar framför allt boende som är beläget i vissa områden. Den slår inte tillnärmelsevis så hårt mot ett småhus i Kalix som mot ett småhus i Stockholm.
Fastighetsskatten är en specialskatt på tillväxtregionerna och andra attraktiva områden. Konsekvenserna drabbar både småhusägare där människor i dag bor permanent men även kustsamhällen. Det är i dag svårt för folk att kunna bo kvar permanent i vissa kustsamhällen @ inkomsterna räcker inte till. En del har valt att flytta men vill behålla fastigheten. Ofta med förhoppningen att en dag kunna bosätta sig permanent. Tyvärr synes många i dag tvungna att sälja på grund av att man helt enkelt inte har råd att betala skatterna. Många samhällen drabbas av att boende måste sälja.
Begränsningsregler kopplade till hushållens inkomster hjälper inte. Den som inte kan folkbokföra sig på fastigheten får, trots låg inkomst, betala hela fastighetsskatten. Dessutom finns ett taxeringstak tak på 3 miljoner som gäller för permanentboende. Taxeringsvärde ovanför taket beskattas fullt ut. Med den prisutveckling som skett kan ett enkelt hus @ men med sjöläge @ lätt passera taket värdemässigt. Ägaren med låg inkomst blir därmed hårt drabbad ekonomiskt. Denna regel har dessutom skapat nya marginaleffekter för dem som ska omfattas av systemet, det vill säga för låg- och medelinkomsttagare.
Fastighetsskatten hade vid införandet statsfinansiella syften. Konsekvenserna har dock under de senaste 10 åren blivit fullständigt oacceptabla och skatten i sig blivit ett hot mot ägandet av sin bostad.
Ett nytt förslag måste tas fram snarast utifrån tillväxtorternas och kustsamhällenas behov av rättvisare beskattning. Som en första omedelbar åtgärd bör taxeringsvärdena återgå till 1997 års nivå. Det är inte rimligt att folk måste flytta och sälja för att man inte har råd med boskatten. Tilltron till skattesystemet undermineras genom att boskatten upplevs som djupt orättvis.
Min fråga till Finansminister Bosse Ringholm är:
Vilka ytterligare åtgärder avser finansministern att vidta för att förhindra att höga taxeringsvärden får den konsekvensen att enskilda människor tvingas sälja sina fastigheter på grund av att man inte klarar av att betala fastighetskatten?