den 9 maj

Interpellation 2002/03:338 av Carina Adolfsson Elgestam (s) till näringsminister Leif Pagrotsky om utvecklande av Glasriket

Glasriket är en nationell angelägenhet, inte något bara för fyra kommuner i Kalmar och Kronobergs län. Det handlar om turism, hantverk, formgivning, jobb i glesbygd, traditioner och kunskap. Det svenska glaset har nått internationell ryktbarhet och är något som vi kan känna stolthet över.

Men Glasriket har problem. I dag är ca 1 100 personer sysselsatta inom den manuella glasindustrin och det är en halvering sedan år 1980. Det är mycket oroande eftersom branschen är känslig för konjunkturnedgångar. Det kan vi se på de många varsel och nedläggningar av bruk som varit inom glasindustrin de senaste åren.

Forskning, formgivning och bevarandet av yrkeskunskaper hotas. Ägarbilden har förändrats och är i dag av mer kortsiktig karaktär, med ekonomisk vinst som huvudintresse. Man följer med andra ord samma trista mönster som på många andra håll inom näringslivet. Att lägga ned och sälja för att man inte tjänar snabba pengar har aldrig fungerat inom den manuella glasindustrin som är och ska vara ett hantverk.

Men i takt med att alltfler glasbruk försvinner minskar yrkeskunskapen. De som lärt till glasblåsare och designer/formgivare försvinner med sin kompetens och sina erfarenheter. För att säkra framtiden för svenskt glas behövs komplettering med andra former av stöd än de som endast ger ekonomisk hjälp. Glasindustrin behöver utveckla forskningen och utbildningen för såväl glasblåsare som formgivare. Även fortbildningen inom industrin behöver förstärkas. Marknadsföring är ett annat mycket angeläget område. Turismen som är en alltmer växande näringsgren har stor betydelse för regionen och landet.

Det är nödvändigt att staten tar ett ökat ansvar för att utveckla Glasriket. Utöver bland annat stöd till utbildning och forskning bör också andra åtgärder övervägas. Kanske behövs en nedsättning av arbetsgivaravgiften för anställda som arbetar med glasblåsning manuellt? Glasblåsning är personalintensiv och en nedsättning kan kanske vara ett sätt att möta konkurrensen internationellt.

En annan åtgärd som bör övervägas är att ursprungsmärka allt glas, alltså att det tydligt ska framgå på produkterna var glaset är tillverkat. Ett glas som är tillverkat i Polen men målat i Sverige bör vara varudeklarerat så att man som konsument vet när man köpt svenskt handgjort glas.

Jag vill understryka att det hela tiden ska vara ett samspel mellan statliga insatser och det stora kunnande och de erfarenheter som finns i Glasriket. Vi talar om att utveckla nya branscher och produkter. Det är förvisso viktigt. Men lika viktigt är naturligtvis att utveckla det fina vi har. Vad kan vara ett bättre exempel på det än Glasriket?

Jag vill fråga minister vilka åtgärder han är beredd att vidta för att säkra den svenska glasindustrins framtid och utvecklingsmöjligheter och där sänkt arbetsgivaravgift för hantverksmässiga arbetsuppgifter och ursprungsmärkning är två förslag.