den 6 maj

Interpellation 2002/03:324 av Johan Pehrson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om ledarskapet inom polisen

Polisen har allt svårare att klara av sina fundamentala arbetsuppgifter.

Ett flertal kommuner anser att de inte har tillräckligt med resurser till polisen för att upprätthålla ordning och säkerhet. En följd av detta är att en del av kommunerna i Sverige lägger ned stora belopp på att köpa tjänster av privata vaktbolag. Detta riskerar att vara en utveckling som kommer att tillta i takt med att polisstationer stängs på löpande band runtom i Sverige. När det gäller närvaron av poliser finns det långtgående utredningsförslag som bland annat innebär att ordningsvakter ska ta över delar av polisens uppgifter på landsbygden. Dessa förslag är framlagda av personer inom polisledningen.

Kurvan över antalet anmälda brott i Sverige fortsätter att stiga i den långsiktiga trenden för flera allvarliga brottstyper. Uppklarningsfrekvensen över begångna brott är dock oroande låg. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) var det 2002 endast 27 % av alla anmälda brott i Sverige som klarades upp. Bostadsinbrotten är till exempel en brottstyp som klarades upp till en marginell del @ endast till 9 %. Brottsoffren för bostadsinbrott upplever brottet som en svår kränkning av den personliga integriteten. Att brottet sedan dessutom inte klaras upp gör situationen ännu värre.

Renodling av polisens arbetsuppgifter har utretts i flera betänkanden. Frågetecknen inför vad som verkligen kommer att genomföras är många.

Polisens arbetsmetoder måste utvecklas och avgränsas i takt med att brottsmönster och kriminaliteten förändras. Frågan om rumsavlyssning är ofta uppe i diskussionen om effektivare åtgärder för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Det finns uppgifter om att denna slags brottslighet söker sig från Danmark till Sverige för att det är lättare att arbeta ostört här. Utredningsförslag finns i dag gällande reglering av flera okonventionella arbetsmetoder som till exempel infiltration och brottsprovokation. Utan möjlighet till dylika kraftfulla arbetsmetoder hjälper ytterligare antal poliser föga i kampen mot den grova kriminaliteten.

Sjuktalen inom svensk polis är mycket höga. Långtidssjukskrivningarna motsvarar flera länspolismyndigheters sammanlagda antal polistjänster. Till detta ska läggas att ett stort antal poliser inte kan jobba de tider på dygnet då många brott faktiskt begås. Om denna utveckling fortsätter, är risken stor att nyutbildade poliser inte blir ett tillskott utan endast ersättare för poliser som är sjukskrivna.

Polisens tekniska hjälpmedel är centrala för att kunna utföra arbetsuppgifterna på ett ändamålsenligt sätt. Detta gäller inte minst frågan om ett fungerande radiokommunikationssystem. De ramar som nu är satta för genomförandet av Rakel innebär en betydande ambitionssänkning jämfört med tidigare förslag.

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet med tillsyn över detta. Styrelsen ska verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom polisväsendet. Enligt polisförordningen ska polisen organisera och planera verksamheten så att de samlade resurserna används så effektivt som möjligt och att därmed de mål uppnås och de riktlinjer följs som riksdagen och regeringen har lagt fast.

Dessa mycket fria ramar innebär betydande möjlighet att kunna förändra organisationen fram och tillbaka. Något som också skett i stor omfattning under de senaste årtiondena @ tyvärr inte alltid på ett lyckosamt sätt. Den så kallade närpolisreformen är i flera delar rätt tänkt, men genomfördes på ett mycket okänsligt sätt. Nu återstår bara skärvor av denna närpolisreform. Kostnaderna har varit stora vad avser administration, tidsförlust och utrustning. Nu pågår ytterligare en omorganisation inom polisen under beteckningen "nationell polis". Ökad samordning är bra, men om ledningsfunktionernas bas centraliseras riskerar avståndet till den operativa verksamheten bli för långt för att effektiviteten ska kunna upprätthållas.

Den rådande majoriteten har fastslagit riktlinjerna och de ekonomiska förutsättningarna för polisen @ förutsättningar som är allt annat än tillfredsställande. Det handlar inte bara om budget utan även om lika viktiga uppgifter som prioriteringar, organisation och ledarskap.

Det är av yttersta vikt att klargöra det politiska ansvaret för den rådande situationen. Regeringen måste redovisa hur arbetet med utvecklingen och reformeringen av den svenska polisen ska fortgå. Detta arbete måste också inkludera ledarskapsfrågor. I det så kallade Göteborgsbetänkandet (SOU 2002:122) pekade kommittén bland annat på de grundläggande strukturella problem som finns hos den svenska polisen. Kommittén påvisade även häpnadsväckande brister i ledarskap inom delar av polisen. Inte minst turbulensen kring den sparkade länspolismästaren i Stockholm och rikspolischefen, har med all önskvärd tydlighet åter visat på att utmaningarna för polisen är stora inom ledarskapsområdet.

Avser justitieministern att inom en snar framtid vidta några åtgärder för att komma till rätta med de strukturella problem som råder inom polisen?

Avser justitieministern att på ett sammanhållet sätt @ till exempel i form av en skrivelse till riksdagen @ redovisa hur regeringen vill se att den svenska polisen utvecklas vad avser organisation, personalpolitik, teknik, effektivitet och ledarskap?