den 16 april

Interpellation 2002/03:295 av Mariam Osman Sherifay (s) till statsrådet Mona Sahlin om rätten att bära slöja

Vid ett flertal tillfällen har muslimska kvinnor som valt att bära slöja utsatts för kränkande behandling och diskriminering. Ofta sker det vid ansökningstillfällen eller på arbetsplatsen.

Soha fick höra av den nya enhetschefen i ett äldreboende i Växjö att man helt enkelt inte skulle ha slöja på jobbet, Nadia fick inte bli programledare för TV-programmet Mosaik på grund av sin slöja och Alma fick kalla handen av Sveriges kvinnliga bilkåristers riksförbund.

Detta är de få fall vi känner till, de få fallen som blir offentliga. Jag möter ofta muslimska kvinnor som blir negativt särbehandlade på grund av att de valt att bära slöja.

Uppenbarligen ger befintlig lagstiftning inte tillräckligt skydd. Fortfarande vet inte många vilket skydd dagens lagstiftning ger och vart man ska vända sig.

Det är tyvärr lika vanligt att muslimska kvinnor diskrimineras i offentlig sektor som i privat sektor. Det är allvarligt då den offentliga sektorn egentligen borde vara en förebild och gå i spetsen för att öka mångfalden och öppenheten.

Mina frågor till statsrådet är:

1. Hur kommer statsrådet att agera för att stärka skyddet för diskriminerade och utsatta muslimska kvinnor?

2. Hur kommer statsrådet att verka för att fler kvinnor informeras om sina rättigheter och det skydd lagen ger?

3. Vad kommer statsrådet att göra för att se till att chefer på arbetsplatser och rekryteringspersonal inte systematiskt utsätter kvinnor som väljer att bära slöja för denna kränkande särbehandling?