den 16 april

Interpellation 2002/03:292 av Margareta Andersson (c) till finansminister Bosse Ringholm om ersättning för statliga uppdrag

Statsministern har i olika sammanhang talat om att företagare som kommer på en bra idé och vill förverkliga den ska man värna om. De ska få hjälp att starta företag och få bra villkor över huvud taget.

När man sedan börjar granska de förmåner en företagare får i olika sammanhang och som regeringen har det ansvaret för kan man bli överraskad över hur illa verkligheten stämmer med de fina orden i högtidstalen. Företagarna betraktas snarare som utsugare och fifflare än som hjältar som ska ha samhällets stöd.

Här följer några exempel som jag funnit när jag gått igenom vilka skillnader som finns mellan enskilda företagare och anställda. Den som blir förälder får ersättning för 390 dagar med en ersättningsnivå lika med sjukpenningen. En anställd antas arbeta ca 225 arbetsdagar om man räknar bort semester och helgdagar. En egen företagare beräknas arbeta 365 dagar per år. Det innebär alltså att en egen företagare inte alls får samma ersättning per dag som den som är anställd.

Samma regler finns för den företagare som är sjukskriven eller dum nog att ta ett statligt uppdrag. Som jämförelse kan nämnas att en person med en årsinkomst på ca 200 000 kr får i ersättning för ett uppdrag i landsting eller kommun ca 100 kr per timma i ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Samma person får ca 50 kr per timma för ett uppdrag åt staten.

Regeringens handlande talar ett tydligt språk. Företagare ska hållas efter så att de inte får ut mer än absolut nödvändigt av staten i olika sammanhang. På något annat sätt kan inte reglerna tolkas.

Med ledning av ovanstående frågar jag finansministern:

Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att egenföretagare ska jämställas med den anställde när det gäller ersättning för statliga uppdrag?