den 3 april

Interpellation 2002/03:274 av Yvonne Andersson (kd) till utbildningsminister Thomas Östros om resurser till läromedel

För ett år sedan diskuterade utbildningsministern och jag i riksdagen lärobokens betydelse. Det visade sig att vi hade en samsyn i nyttan av goda läromedel för att eleverna ska kunna nå de nationella målen. Därefter har regeringen dessutom uttalat att läromedelstillgången ska belysas i kommunernas kvalitetsgranskningsrapporter.

Frågan är om regeringens åtgärder är tillräckliga eller om det finns möjlighet att göra mer, utan att detta går ut över kommunernas och skolornas självständighet. Samtidigt som kommunerna får extra resurser för att anställa fler vuxna utlovar statsministern i TV-programmet Rea att Skolverket ska få 100 miljoner kronor mer till läromedel. Går detta ihop? Landets kommuner leds i dag i många fall av utbildningsministerns partikamrater. Kommer de att kunna köpa mer skolböcker, när de så kallade Wärnerssonpengarna de facto inskränker den kommunala friheten?

Efter nedskärningarna på 90-talet är det nu viktigt att personaltätheten prioriteras. Det finns kommuner som redan satsat på att höja vuxentätheten och vill satsa mer på läromedel. Det är inte säkert att de kan göra det. Flera kommuner är enligt uppgift skyldiga att betala tillbaka pengar till Skolverket. Det lär inte ge till resultat att de, som ministern uttalade förra året, kan satsa mer på läromedel.

I samband med kommunaliseringen uttalade riksdagen att eleverna skulle få egna böcker i sina viktigaste ämnen. Detta framgår nu även av grundskoleförordningen.

Läroboken fyller viktiga funktioner @ för elever, lärare och också för föräldrarna. Om vi utvidgar regelverket för Wärnerssonpengarna till att även gälla läromedel ökar vi de professionellas möjlighet att ha det avgörande beslutet för hur undervisningen ska läggas upp.

Jag vill fråga utbildningsministern om han genom att föreslå ändringar i regelverket vill medverka till att öka läromedelstillgången i skolorna.