Interpellation 2002/03:273 av Lars Ångström (mp) till statsrådet Lena Hallengren om folkbildning och integration
Staten avsätter mer än 2,5 miljarder kronor varje år till folkbildningen. Det är en ansenlig summa och det finns anledning att fråga sig hur pengarna fördelas.
I 2002 års regleringsbrev Riktlinjer för Folkbildningsrådet avseende användningen av anslaget 25:1 Bidrag till Folkbildningen skriver Utbildningsdepartementet: "Rådet skall redogöra för hur bidragsfördelningen successivt anpassas till den utveckling som sker inom folkbildningen och samhället." Samma formulering återfinns i 2001 års regleringsbrev till Folkbildningsrådet.
Därmed understryks vikten av att bidragsfördelningen kontinuerligt anpassas till de förändringar som sker inom folkbildningen och i samhället. Dagens fördelningsprinciper verkar emellertid inte uppfylla detta önskemål.
Nuvarande fördelningssystem bygger på en låsning av fasta andelar för studieförbunden. Den verksamhet som studieförbunden bedrev 1995@1998 avgör vilka resurser som tilldelas studieförbunden också långt in på 2000-talet. Denna av Folkbildningsrådets formulerade fördelningsprincip gäller basbidraget (som utgör 70 % av anslaget) samt utvecklingsbidraget (12 % av anslaget). Målgruppsbidraget (18 %) fördelas utifrån respektive studieförbunds verksamhetsvolym för funktionshindrade, arbetslösa och invandrare.
Vid en sammanställning av basbidrag och utvecklingsbidrag (de två bidragen som är fast låsta till nivåerna 1995@1998) för 2003 fördelat på antal studietimmar för de fyra åren efter låsningen (1999@2002) får man en tabell som tydligt visar orättvisan i systemet.
SISU 46 kr
FS 58 kr
Sfr 59 kr
Sensus 64 kr
NBV 64 kr
FU 72 kr
ABF 74 kr
SV 75 kr
Mbsk 82 kr
TBV 94 kr
Medeltal 69 kr
TBV får alltså i dag drygt 100 % mer än SISU i statsbidrag för en studietimma. Om de studieförbund som i dag är förlorare på systemet skulle fortsätta att utveckla sin efterfrågade kunskap och verksamhet innebär det att de inte får en krona extra för den nya verksamheten.
I praktiken innebär detta att Folkbildningsrådets nu gällande fördelningsprinciper gör det mycket svårt för nystartade verksamheter att få del av det statliga anslaget.
Ett aktuellt exempel är det nyetablerade folkbildnings- och integrationsprojektet mellan Sensus och det nybildade muslimska studieförbundet Ibn Rushd, som har ytterst små möjligheter till ekonomiskt stöd från Folkbildningsrådet då verksamheten inte existerade åren 1995@1998 @ detta trots att projektet ligger helt i linje med regeringens och Folkbildningsrådets syften med statsbidragen till folkbildningen.
Samarbetet mellan Sensus och det muslimska studieförbundet Ibn Rushd är unikt. Här har det muslimska Sveriges största organisationer med omkring 300 000 medlemmar valt att satsa på folkbildning som en viktig del in i det svenska samhället. Redan i dag bygger man upp studiegrupper på flera platser runtom i landet.
Sensus och Ibn Rushd, som grundats av sex muslimska organisationer, däribland Sveriges Muslimska Råd och Sveriges Unga Muslimer, har beslutat att från januari 2003 samverka i ett femårigt folkbildningsprojekt. Syftet med projektet är att skapa, utveckla och samordna en studieverksamhet som bidrar till att integrera svenska muslimer i samhället. Fram till år 2007 ska 100 000 svenska muslimer ha deltagit i studiecirklar och ännu fler ska ha nåtts genom olika kulturprogram. Det motsvarar minst 500 000 studietimmar. Vad som är under bildande är alltså ett folkbildningsprojekt med en unik bredd och en potentiellt stor betydelse för integrationen av svenska muslimer i samhället.
Denna ambition ligger helt i linje med statens ambitioner för hur folkbildningspengarna ska användas. I Folkbildningsrådets verksamhetsplan 2003 sägs att: "Personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa utgör särskilt viktiga målgrupper." Detta understryks även i 2002 års regleringsbrev: "Verksamheter som riktar sig till personer med utländsk bakgrund, deltagare med funktionshinder och arbetslösa bör prioriteras."
Därför bör projekt med en inriktning som denna stödjas, och inte som nu riskera att haverera på grund av fastlåsta principer rörande fördelning av statens bidrag.
Konsekvensen av fördelningsreglerna riskerar nu att leda till att ett nydanande projekt som genom folkbildningen skulle kunna gynna integrationen i samhället riskerar att gå om intet.
Mot denna bakgrund vill jag fråga:
Har statsrådet följt upp huruvida Folkbildningsrådet på ett tillfredsställande sätt redovisat hur fördelningen av det statliga anslaget till folkbildningen anpassats till den utveckling som sker inom folkbildningen och samhället?
Har statsrådet gjort bedömningen att det är rimligt att nya verksamheter i praktiken är förhindrade att erhålla statligt folkbildningsstöd?
Avser statsrådet att följa upp hur Folkbildningsrådets fördelning av statsbidraget anpassas till utvecklingen inom folkbildningen och samhället?
Kommer statsrådet att verka för att folkbildningen har en roll att spela i integrationen av invandrare i samhället?