den 8 november
Interpellation 2002/03:27 av Ana Maria Narti (fp) till statsrådet Hans Karlsson om långtidsarbetslösa invandrare och arbetsförmedlingens tjänster
En av de första åtgärderna som den nya arbetslivsministern Hans Karlsson har beslutat om gäller rekryteringen av ett stort antal arbetsförmedlare som uteslutande ska finna arbetsplatser åt arbetslösa med utländsk bakgrund. Detta @ hoppas statsrådet @ kommer att väsentligt minska arbetslösheten i den del av befolkningen som är utländsk.
I och med detta är det rimligt att påminna om tidigare AMS-program som i teorin var avsedda att bekämpa arbetslösheten bland invandrare men i praktiken inte ledde till påtagligt positiva resultat. De så kallade otraditionella medel som länsarbetsnämnderna förfogade över under en rad av år skulle utnyttjas bland annat i detta syfte. Riksdagens revisorer försökte ta reda på hur medlen hanterats och kom till mycket kritiska slutsatser. 100 miljoner kronor delades senare ut av regeringen till AMS för förbättrade språkkunskaper hos arbetslösa invandrare men Statskontoret kunde i efterhand inte få fram en klar bild över hur dessa pengar hade använts. AMS-program har alltså varit rikligt finansierade, resultaten har varit minst sagt magra.
Till detta kommer andra svårigheter. Relationen mellan invandrarbefolkningen och det svenska samhället har analyserats i ett antal vetenskapliga studier. Skakande bevis om en allt större klyfta mellan svenskar och icke-svenskar och om total brist på kommunikation mellan dessa grupper och de svenska myndigheterna påvisades i utredningen om brandkatastrofen i Göteborg (SOU 1999:68). Där står det tydligt formulerat: "Stora grupper bland några av de etniska grupper som kommit från länder utanför Europa lever segregerat och har få kontakter med svenskar. Deras försörjning kommer i huvudsak från socialbidrag vilket innebär att deras ekonomiska resurser är små. De bor således för sig själva, står utanför arbetslivet och deltar föga i gemensamma samhällsaktiviteter. Klyftorna till det etablerade svenska samhället och dess värderingar är stora . Självfallet har detta betydelse för gruppernas mottaglighet för information. Många är negativa till det svenska samhället och de budskap som kommer därifrån."
Avsaknaden av kommunikation bekräftas i färskare rapporter, till exempel i riksdagsrevisorernas studie om invandrarnas ställning på arbetsmarknaden och om deras möjlighet att förvärva nödvändiga kunskaper i svenska språket. Också rapporterna från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) om relationerna mellan invandrarkvinnor och arbetsförmedlare och om ett arbetsmarknadsprojekt i Rinkeby, visar att kommunikationen fungerar dåligt och att arbetsförmedlingarnas satsningar inte ger resultat.
I invandrarbefolkningen finns arbetsgrupper och organisationer som engagerat sig, trots stora svårigheter, i bekämpningen av arbetslöshet inom de egna etniska grupperna: Afrosvenskarnas Riksförbund, Internationella Företagarföreningen i Sverige (IFS), Stiftelsen Kunskapsforum, Föreningen ENIG, SIDECA, Terrafem, Integrationscentrum för kvinnor, barn och ungdomar. Projekt delfinansierade av EU:s sociala fonder (mål 3 och Equal) förutsätter att initiativen kommer nerifrån, från målgrupperna, och att samarbetet växer kors och tvärs över samhällets alla nivåer. Under första perioden, mellan 1995 och 2000, och med stöd från EU:s sociala fonder, var bara 1 % av de beviljade projekten initierade och ledda av sådana självständiga invandrargrupper. Andra perioden startades år 2000 men antalet projekt startade av invandrargrupper verkar nu bli betydligt mindre än just 1 %. EU:s medel, som egentligen är avsedda att öka de maktlösas makt över vardagen, omvandlas rutinmässigt till förstärkningar för arbetsförmedlingar, kommuner och traditionella svenska organisationer. (Begreppet "empowerment" utnyttjas intensivt i EU:s dokument just som en uppmaning: de som inte aktivt kan påverka sin livssituation ska ta makten över sin vardag. Detta begrepp är tyvärr antingen feltolkat eller nonchalerat i den rådande svenska arbetsmarknadspolitiken.)
Med anledning av här redovisade fakta vill jag fråga statsrådet: