den 3 april

Interpellation 2002/03:266 av Håkan Larsson (c) till statsrådet Ulrica Messing om Inlandsbanan

Sedan kommunerna längs Inlandsbanan 1993 tog över förvaltningen av banan via Inlandsbanan AB (IBAB) har såväl gods- som turisttrafiken utvecklats mycket positivt. Inlandsbanan har stor betydelse för företagen i inlandet, särskilt skogs- och träindustrin. Sedan starten för IBAB för tio år sedan har godstransporterna ökat med hela 350 % och potentialen för fortsatt utveckling är god.

Förutsättningarna för att den 1 288 kilometer långa banan ska kunna utvecklas till något av en svensk "transsibirisk järnväg" för turisterna har också förbättrats. Redan nu har Inlandsbanan stor betydelse som turistisk attraktion. Volymen för turisttrafiken var förra året 100 miljoner kronor i intäkter för besöksnäringen i inlandet, en summa som beräknas kunna tredubblas de närmaste tre åren. Dessutom utreds för närvarande förutsättningarna för att återuppta reguljär persontrafik på sträckan Östersund@Storuman, med fortsättning till Umeå.

För att Inlandsbanans positiva utveckling ska kunna fortsätta krävs emellertid snarast en upprustning av delar av banan. IBAB har till Banverket understrukit att sträckorna Sveg@Brunflo och Arvidsjaur@Gällivare måste åtgärdas de närmaste åren för att trafiken på hela banan ska kunna upprätthållas. Dessa bandelar är i dåligt skick @ och försämringen fortgår naturligtvis om inga insatser görs. Utan en satsning på att rusta upp ovan nämnda bandelar måste de stängas för trafik och då skulle Inlandsbanan förlora mycket i attraktivitet såväl som godsjärnväg som unik, exotisk turistjärnväg.

I den plan Banverket har presenterat finns dock inga resurser för att rusta Inlandsbanan förrän 2008. De resurser som är avsatta för upprustning av de delar av banan som kräver detta och ett nytt trafikledningssystem uppgår sammanlagt till 585 miljoner kronor @ men dessa pengar behövs från 2004 och inte 2008 för att trafiken ska kunna fortsätta på hela banan. För att ge Inlandsbanan möjlighet att utvecklas som pulsåder i inlandet måste upprustningen påbörjas så snart som möjligt och inte om fem år.

Enligt Banverkets modell är Inlandsbanans samhällsekonomiska lönsamhet god @ och förutsättningarna för ytterligare kraftiga volymökningar såväl när det gäller gods- som turisttrafik bedöms mycket positivt. Därför vore det djupt olyckligt om senarelagda investeringar skulle leda till att de positiva effekterna av banan går om intet. Inlandet behöver Inlandsbanan som en pulsåder för såväl gods- som turisttrafiken!

Mot denna bakgrund vill jag fråga:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att se till att Inlandsbanans positiva utveckling kan säkerställas?