den 31 mars

Interpellation 2002/03:261 av Martin Andreasson (fp) till justitieminister Thomas Bodström om partnerskapslagens anknytningskrav

Det är sällan som diskriminerande regler ersätts med nya diskriminerande regler. Det skedde dock år 2000, då Socialdemokraterna genomdrev en reform av reglerna för utlänningars ingående av partnerskap. Enligt de nya reglerna kan partnerskap ingås enbart om en av partnerna har hemvist här i landet sedan minst två år, eller om en av partnerna har hemvist här i landet och dessutom är medborgare i Sverige, Danmark, Island, Norge eller Nederländerna. Någon motsvarande regel finns inte för ingående av äktenskap. I praktiken innebär reglerna alltså att det är betydligt svårare att få en rättslig reglering av en kärleksrelation över nationsgränserna om partnerna råkar vara av samma kön.

Ett aktuellt exempel på att partnerskapslagens anknytningskrav leder till orimliga konsekvenser för enskilda människor är den svenske EU-tjänstemannen Jan Bäverström, som är svensk medborgare och bor i Belgien. Jan Bäverström lever i en kärleksrelation med en man som är belgisk medborgare.

Jan Bäverström och hans sambo kan inte ingå partnerskap enligt svensk lag, trots att en av männen är svensk medborgare. Den svenska partnerskapslagen ställer ju kravet att någon av partnerna ska ha hemvist i Sverige.

Paret kan inte heller ingå äktenskap enligt belgisk lag, trots att de bor i Belgien. Den nya belgiska könsneutrala äktenskapslagstiftningen innehåller nämligen också ett anknytningskrav, i det fallet formulerat som att personer av samma kön kan ingå äktenskap endast om båda är medborgare i ett land där äktenskap mellan personer av samma kön är tillåtet (i nuläget Belgien och Nederländerna).

Trots att Jan Bäverström och hans sambo är medborgare i två av världens mest liberala länder vad gäller lagstiftningen för homosexuella kan de alltså inte legalisera sin relation i någotdera landet. Detta visar än en gång på anknytningskravets diskriminerande effekter som drabbar enskilda människor på ett djupt orättvist sätt.

Det har hävdats att anknytningskravet behövs, eftersom det annars skulle uppstå problem med att partner betraktas som gifta i Sverige och ogifta enligt andra länders lagar. Detta problem kvarstår dock även med ett anknytningskrav. Argumentet handlar alltså egentligen inte om anknytningskravet utan visar snarare att det behövs någon form av internationellt privaträttslig konvention om partnerskap. Folkpartiet liberalerna vill ha en sådan konvention.

Folkpartiet liberalerna vill att det särskilda anknytningskravet avskaffas. Det ska inte ställas hårdare krav på hemvist eller medborgarskap i Sverige för personer som vill ingå partnerskap jämfört med personer som vill gifta sig.

När denna fråga aktualiserades i kammaren i höstas meddelade justitieministern att det diskriminerande anknytningskravet skulle kunna mjukas upp @ dock inte avskaffas @ och att han räknade med att en departementspromemoria kunde remitteras under år 2003. I Justitiedepartementets nyligen överlämnade verksamhetsplan för 2003 finns dock denna fråga inte med över huvud taget. Det är oacceptabelt om en översyn av dessa regler skjuts på en obestämd framtid.

Jag vill därför fråga justitieministern:

Är justitieministern beredd att ta initiativ till att partnerskapslagens särskilda anknytningskrav rörande hemvist och medborgarskap avskaffas helt?