Interpellation 2002/03:25 av Lennart Beijer (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om Postens verksamhet
Postens ledning vill sälja ut brevbärarna genom att lägga ut själva brevbärningen på entreprenad. SEKO, som organiserar brevbärarna, är mycket kritiska och samma dag som nyheten offentliggörs tar Postens styrelseordförande Claes Ånstrand, som även är statssekreterare i Näringsdepartementet, avstånd från förslaget. Detta är ett mycket märkligt agerande från ett stort statligt företag. Vad är förklaringen till detta agerande?
Posten AB med 20 miljarder i omsättning och i praktiken en monopolställning på brevmarknaden går i dag med förlust. Affärsområdet Meddelanden och Logistik, där brevverksamheten ingår, visade i senaste niomånadersrapporten en förlust på 425 miljoner kronor. Då är inte kassatjänsten inräknad.
Antalet försändelser har ökat under 1990-talet och sannolikt också det antal försändelser som Posten distribuerar. Enstaka brevförsändelser har dock minskat i antal till skillnad mot stora sändningar som har ökat. Samtidigt har Posten sedan 1991 sänkt portot för stora sändningar över 20 gram från ca 5 kr till dagens 3 kr och segmentet enstaka försändelser har höjts från 5 kr till 8 kr.
Denna skillnad mellan de olika postsegmenten är ganska speciell för Sverige. Det normala i övriga Europa är att portot för de olika segmenten är relativt lika. Posten kan således snabbt förbättra sin lönsamhet genom att höja portot för stora sändningar. En kronas höjning skulle innebära ca 2 miljarder kronor och en anpassning till det europeiska portot skulle öka intäkterna än mer.
Postens egen valda portopolitik är alltså den viktigaste förklaringen till Postens resultat och en enkel metod för att åtgärda detta är därför att ändra på denna prissättning.
Hur vill ledningen för Posten lösa situationen? Ta bort pristaket för enstaka brevförsändelser vilket regeringen sagt nej till. Att försämra servicen genom att låta kunderna betala extra för övernattbefordran har regeringen också sagt nej till. Det senaste förslaget var att få konkurrera utomlands.
Jag har därför tidigare sagt ifrån att vi från Vänsterpartiets sida inte vill se några utlandssatsningar innan Posten klarar av att visa en vinst på sin verksamhet i Sverige, det som Posten faktiskt är till för.
Nu kom det senaste förslaget om att lägga ut brevbärningen på entreprenad. Detta är endast ett sätt att försöka komma åt fackföreningsrörelsen inom Posten. Postens anställda arbetar hårt och det är mycket svårt att reducera personalen ytterligare med bibehållen kvalitet. Då försöker Postens ledning komma runt detta genom att lägga ut verksamheten på entreprenad och i stället låta privata entreprenörer genomföra försämringar i servicen.
Alf Mellstrand som representerar SEKO-post i Postens styrelse menar att serviceförsämringar inte är lösningen utan det viktiga är i stället att diskutera hur Postens intäkter ska öka. Jag delar denna syn. Ett avkastningskrav borde därför ställas på en normal nivå ca 10 %.
Detta hindrar inte på något sätt att en del av vinstmedlen kvarstår inom Posten och används till sådant som är samhälleligt betydelsefullt men inte affärsmässigt motiverat.
Denna åtskillnad kan lösas med hjälp av särredovisning. En kronas höjning på stora sändningar skulle alltså innebära ca 2 miljarder kronor i resultatförbättring och därmed uppfylla ett rimligt avkastningskrav. Posten AB skulle på så sätt mycket snabbt nå en acceptabel lönsamhet, och ägaren @ staten @ kunde tillgodogöra sig viss förräntning på insatt kapital. I en interpellationsdebatt med före detta näringsministern anförde dåvarande ministern att han delade min syn på att bolagets lönsamhet i dag är svag och att den bör stärkas.
Jag vill därför fråga näringsministern:
Kommer ministern att ta några initiativ för att öka Postens lönsamhet?