den 4 november
Interpellation 2002/03:23 av Carl B Hamilton (fp) till statsminister Göran Persson om direktiven till utredning om partibidrag
Frågan om partibidrag är en omdebatterad fråga i de flesta demokratier. Tyskland är ett exempel från senare år. Lagstiftning finns i bland annat Finland, Danmark och Norge. Det som gör Sverige till ett undantagsland bland demokratierna är främst två förhållanden.
Den stora resurs- och maktobalansen. Fackets stora och delvis hemliga resursöverföringar till Socialdemokraterna är en av förklaringarna till att detta parti har extremt stora resurser jämfört med övriga partier för sina valrörelser. Enligt egna uppgifter till riksdagens utredningstjänst ligger det sammanlagda stödet från LO till Socialdemokraterna år 2002 någonstans mellan 75 och 85 miljoner kronor (Dnr 2002:144). När man räknar in flödet till Socialdemokraterna av dels statligt partistöd, dels medlemsavgifter, lotteriinkomster med mera innebär detta att Socialdemokraternas valbudget ensam är långt större än alla andra partiers sammanlagda valbudgetar.
Till LO-sfärens penningbidrag bör läggas även andra former av resursstöd till Socialdemokraterna, framför allt värdet av "gratis" facklig arbetskraft i valrörelsen.
Partibidragen och demokratin. Sveriges politiska system är unikt med sin frånvaro av regler om utomståendes ekonomiska inflytande över politiska beslutsfattare och partier.
Demokratiutredningen (SOU 2000:1) aktualiserade frågan om en rättslig reglering av partibidrag i Sverige.
När hon just tillträtt förordade demokratiminister Britta Lejon ny lagstiftning och ökad öppenhet kring partibidragen: "Det finns starka skäl för att bidrag till partiväsendet bör offentliggöras. Väljarna har rätt att veta vilka intressen som står bakom partierna och de kandidater de har att välja emellan", skrev Lejon i Aftonbladet den 3 februari 2000. "Jag är [sålunda] beredd att förespråka en reglering där partierna offentliggör alla bidragsgivare som skänkt mer än ett visst belopp, det kan röra sig om några tusen kronor, under en mandatperiod. Denna regel bör gälla [vare sig] det är en juridisk eller enskild person. @ @ @ Jag har i samtal med ledningen för det socialdemokratiska partiet inhämtat att man där är beredd att redovisa partiintäkterna på central, regional och lokal nivå."
Lejon tvingades dock snabbt att backa. Någon socialdemokratisk redovisning blev det inte. En tid efter uttalandet i Aftonbladet hade Lejon kommit på andra tanker. I en kommentar till demokratiutredningen (SOU 2000:1) rättade hon sig själv: "Jag tror vi kan komma längre med en frivillig överenskommelse än med lagstiftning" (Aftonbladet den 16 februari 2000).
Britta Lejon har dock nyligen återkommit i saken genom att tillsätta en utredare, professorn i statskunskap Gullan Gidlund. Hon ska "överväga hur allmänhetens insyn i partiernas finansiering kan ökas samt följa och analysera den överenskommelse om öppen redovisning av extern finansiering som riksdagspartierna ingått" (pressmeddelande den 26 juni 2002). I samband med tillsättandet av Gullan Gidlund sade Britta Lejon i en skriftlig kommentar "att det är viktigt att medborgarna kan se varifrån partierna får sin finansiering. Med tanke på att partierna i hög grad är offentligt finansierade är det också rimligt att allmänheten tillförsäkras en god insyn i partiernas ekonomi. Det måste vara möjligt att följa kopplingen mellan finansiella bidrag och politiska åsikter." Vidare konstaterade Lejon att det vore bra om alla partier deltar i en typ av öppen redovisning. "Om detta skulle kräva lagstiftning så är det något vi noga får överväga." Som visats är LO:s stora bidrag dels i stor utsträckning oredovisade och hemliga, dels kan de genom direktivens utformning komma att undantas från granskning i Gidlunds utredning (dir. 2002:83).
Denna interpellation fokuserar på det senare problemet.
Det som är påtagligt när man läser direktiven till Gidlunds utredning är att den främst resonerar kring dels frågan om finansiering av personvalskampanjer, dels användningen av offentliga medel (statligt partistöd), men undviker frågan om till exempel klumpsummebidrag från en facklig organisation till ett politiskt parti.
Det finns dock en liten öppning för utredaren att även undersöka andra typer av stöd till partierna än personvalsstöd. Fackens partibidrag förefaller dock regeringen i direktiven så långt som möjligt ha sökt undanta från granskning: "Det är rimligt att information om partiernas intäkter är offentlig, särskilt som andra viktiga maktcentra inom såväl det allmänna som näringslivet är underkastade vissa offentlighetskrav". Observera alltså att regeringen i direktiven inte nämner fackföreningsrörelsen utan bara pekar ut näringslivet och "det allmänna" som maktcentra. Eller ingår facket i någon av dessa två kategorier?
Än mera märklig är avgränsningen att inte alls nämna fackets penningbidrag samtidigt som regeringen i direktiven explicit fokuserar på partistöd i form av stödannonsering: "Även frågan om insyn i lämnat indirekt stöd i form av exempelvis stödannonsering, subventionering av annonskostnader och personella resurser omfattas av uppdraget."
Det allra sista @ personella resurser @ öppnar dock för insyn i fackets resursöverföring i form av "gratis" facklig arbetskraft.
För att verkligen understryka att de fackliga partibidragen på intet sätt är marginella eller någon bagatell i sammanhanget, utan tvärtom med allra största sannolikhet står för huvuddelen av den externa finasieringen av politiska partier i Sverige redovisas ett ambitiöst försök till kartläggning och uppskattning i nästa avsnitt. Av den framgår även bidragens hel- och halvhemliga natur, svårigheten att få fram information och den bristande öppenheten.
2. LO:s bidrag valåret 1998.
Dåvarande riksdagsmannen Anders Johnson skrev 1998 boken Vi står i vägen. Om LO, pengarna och politiken där han kartlade delar av LO-fackens stora bidrag till Socialdemokraternas valrörelser, och den styrning av regerings- och riksdagsbeslut som LO-facken åstadkommit.
Bidrag på central nivå 1998. Johnsons uppskattning, som var baserad på svar från SAP till riksdagens utredningstjänsts enkät (Dnr 1998:504), var att SAP enligt egna uppgifter fick 19,4 miljoner kronor per år 1994@1998. Det innebär att Socialdemokraterna 1994@98 kunde fondera ca 80 miljoner kronor i bidrag från LO och dess förbund för användning i valrörelsen 1998. Därtill gav så kallad organisationsanslutning (se nedan) av medlemmar ca 2,3 miljoner kronor per år, det vill säga drygt 9 miljoner kronor för mandatperioden. Extra LO-bidrag till Socialdemokraterna under valåret 1998 uppskattade Johnson i reda pengar till mer än 20 miljoner kronor. Det var bland annat valinformation för drygt 6 miljoner kronor med mera. Sammanlagt innebar detta stöd från LO-sfären ett belopp som översteg 100 miljoner kronor. Johnsons beräkning 1998 ifrågasattes aldrig av LO och Socialdemokraterna. Det betyder att den antingen låg nära sanningen eller var en underskattning. Beräkningen var @ som Johnsson själv påpekade @ också av rena metodskäl en underskattning. Sålunda ingick i Johnssons beräkningar bara överslagsvis fackförbundens bidrag på lokal nivå.
Bidrag på lokal nivå 1998. Bristen på information om det lokala stödet har delvis avhjälpts med hjälp av riksdagens utredningstjänst (Dnr 1998:504). Undersökningen omfattade inte alla län och nådde heller inte ned till botten men fick dock ut i ljuset nya uppgifter om både öppna bidrag, skumraskstöd och hemligheter (se nedan).
"Organisationsanslutning" @ en kollektivanslutning av medlemmarnas plånböcker. Ett slags kollektivanslutning @"organisationsanslutning" @ finns på flera håll inom LO. "Organisationsanslutning" kan sägas innebära att man kollektivansluter fackets medlemmars plånböcker till det socialdemokratiska partiet. Det sker genom att en hel facklig avdelning går in som medlem i partiet och avdelningen sedan på olika sätt stöder partiet.
Några exempel från 1998: Svenska Livsmedelsförbundet avdelning 4 i Stockholm hade "organisationsanslutna" medlemmar. Det rörde sig om ca 1 800 personer som på så sätt är anslutna till Stockholms arbetarkommun, enligt förbundets egna uppgifter till riksdagens utredningstjänst. Samma sak gällde medlemmarna i Livsmedelsarbetarförbundet i Göteborg. De bidrog genom sin socialdemokratiska "organisationsanslutning" till att finansiera arbetarkommunen i Göteborg. Metall i Malmö, avdelning 4, organisationsanslöt sina medlemmar till den lokala socialdemokratin. Det innebar att medlemmarna, vare sig de ville eller inte, bidrog med ca 200 000 kronor om året till de malmöitiska socialdemokraterna. Elektrikerförbundet i Göteborg "organisationsanslöt" också sina medlemmar, och förbundet stödde på det sättet Göteborgs socialdemokrater med 80 000 kronor.
Stöd till Socialdemokraterna genom fackliga s-föreningar. En uttalad strategi i några förbund är att organisera ett långsiktigt stöd till Socialdemokraterna genom att fackets lokalavdelningar inom sig bildar en socialdemokratisk arbetsplatsförening. En sådan s-förening kan sedan över den fackliga avdelningens budget erhålla bidrag till sin verksamhet, framför allt under valår. Ett exempel: "Bildandet av nya SEKO (s) föreningar har fortsatt. Målsättningen är att till den 31/12 2002 ska 30 SEKO (s) föreningar finnas." (SEKO:s verksamhetsberättelse för 2001, s. 7). Fler exempel framgår av översikten nedan.
Annat gråzonsstöd. SEKO lokalt sätter av pengar till LO:s valfond. Eftersom bidrag till LO:s valfond är bidrag för att Socialdemokraterna ska vinna valet skulle dessa bidrag redovisas som partistöd om Sverige hade haft lagstiftning om partibidrag.
Industrifacket beslöt i november 1997, vid ett och samma sammanträde, dels att satsa 2 miljoner kronor på "egna valaktiviteter" och "facklig-politisk samverkan", dels att ge 1,3 miljoner kronor i stöd till Socialdemokraterna. Med tanke på sambandet i tid och rum bör rimligen Industrifackets beslut om 2 miljoner i bidrag innehållsmässigt räknas som ett beslut om partibidrag till Socialdemokraterna.
Fastighetsanställdas förbund i Göteborg gav ut en valtidning och drev gemensamma aktiviteter med Socialdemokraterna. Även detta var ett klart partistöd.
Livsmedelsarbetarförbundet i Malmö genomförde "aktiviteter" med Socialdemokraterna @ också det ett ekonomiskt bidrag @ om än sannolikt av mindre omfattning.
Elektrikerförbundet, avd. 1 i Stockholm, avsatte 300 000 kronor "till eget valarbete" (för vilket parti ville man dock inte uppge).
Transport sade sig inte stödja SAP lokalt, men "bjuder in de fackligt förtroendevalda i SAP till förbundet i studiesyfte", och stod för resor.
Grafiska fackförbundet ordnade lokalt "vissa frivilliga aktiviteter i samarbete med politiska partier" och "gemensamma utbildningsåtgärder LO-SAP i bl.a. arbetsrättsfrågor".
LO och dess förbund inrättar "riksdagsskolor" för s-ledamöter. Det är ett stöd, naturligtvis, men kanske lika mycket att ses som försök till en instruktion av förtroendevalda socialdemokrater om fackets synpunkter inför ställningstaganden i valrörelsen och senare i riksdagen.
Det hemliga stödet. En hel del stöd är hemligt, och kommer sannolikt att så att förbli om inget görs. Det ligger i sakens natur att det är svårt att få grepp om omfattningen av hemlighetsmakeriet. En viss vägledning ger oviljan att svara öppet och mängden uteblivna svar (se nedan), trots upprepade förfrågningar från riksdagens utredningstjänst. I vilken utsträckning som stödet i praktiken är hemligt även för de medlemmar som är med och finansierar det är hemligt.
Bleck- och Plåtslagarförbundet, avd. 6 i Stockholm, gav 1998 bidrag både till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, men vägrade att uppge hur mycket pengar det rör sig om. Svenska Målarföbundet, avd. 1 i Stockholm, vägrade också att ge utomstående information om sitt partistöd. Byggnadsarbetarförbundet, avd. 1 i Stockholm, vägrade att ge information om sitt partistöd, liksom sina kamraterna i Byggnads i Göteborg. Metall, avd. 41, i Göteborg vägrade att svara på frågan om lokalt partistöd. Skogs- och Träfacket i Hultsfred meddelade att de bidrar till Socialdemokraterna vid varje val, men hur mycket bidrag man ger vet man inte eller vill hålla hemligt. På Svenska Elektrikerförbundet centralt kunde ingen ansvarig svara på riksdagens utredningstjänst frågor om partibidrag "trots upprepade förfrågningar". Hemlighetsmakeriet har fortsatt även 2002.
3. LO:s bidrag valåret 2002.
För att följa upp resultaten avseende valåret 1998 gjorde riksdagens utredningstjänst en enkät våren 2002 (Dnr 2002:144). Utredningstjänsten kontaktade SAP:s partistyrelse, LO:s ekonomiska sektion, LO:s fackförbund, och dessas avdelningar i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrbotten. Även en del andra avdelningar kontaktades för att få jämförbarhet med 1998. Tyvärr var det år 2002 bara två tredjedelar av de tillfrågade som uppgav om de gav @ och i så fall hur mycket @ bidrag till det regeringsbärande partiet.
Man hade kunnat vänta sig att i en välutvecklad demokrati som den svenska @ och även mot bakgrund av demokratiminister Lejons uttalanden @ att uppgifter om fackets bidrag till Socialdemokraterna skulle finnas redovisat på LO:s eller SAP:s hemsidor. Så är dock inte fallet. Inte heller finns bidragen angivna i LO:s eller dess förbunds årsredovisningar. De göms i någon klumpsumma för kostnader. I LO:s årsredovisning för 2001 får läsarens sålunda inte veta mer än att "grundläggande för LO:s ekonomiska verksamhet är att nå kostnadstäckning för den fackliga verksamheten. I detta ingår även att lämna ekonomiska bidrag till LO närstående organisationer." (s. 3).
3.1. LO centralt
SAP:s partistyrelse anger i sitt svar till utredningstjänsten 2002 att man "budgeterat" med ett anslag från LO och dess förbund på "totalt 15 milj kr". Av dessa är 6 miljoner kronor från LO centralt. LO rekommenderar att förbunden ger 6 kr per medlem, vilket skulle innebära ca 12 miljoner kronor. Nu ger inte alla förbund detta bidrag, och medlemsbasen är definierad på något olika sätt i olika förbund. Till exempel är det inte säkert att pensionerade medlemmar alltid ingår. En jämförelse av SAP:s svar valåren 1998 och 2002 avslöjar att LO centralt dragit ned sitt stöd med ca 30 % (inflationsrensat). I undersökningen 1998 angav SAP att man åren 1995@1998 från LO och dess förbund fick 19,4 miljoner kronor per år.
Byggnads svarar år 2002 att Byggnads ger 1 miljon kronor till Socialdemokraterna på sin kongress år 2002. Byggnads svarade i 1998 års undersökning att man gav ett totalbidrag på 2 miljoner kronor för valåret, och 650 000@720 000 kronor per år under övriga åren 1994@97.
Svenska Elektrikerförbundet. Förbundet vägrar år 2002 att svara på frågorna från riksdagens utredningstjänst. Valårets bidrag kan därmed vara hemligt även för förbundets egna medlemmar. Valåret 1998 angav förbundet att man gav 1 miljon kronor i valrörelsebidrag till Socialdemokraterna.
Fastighetsanställdas förbund. Förbundet vägrar svara på frågorna från riksdagens utredningstjänst. Bidragets storlek kan därmed vara hemligt även för förbundets egna medlemmar. 1998 uppgav Fastighetsanställdas förbund att man gav 250 000 kronor per år (det vill säga 6 kr per medlem) i bidrag till Socialdemokraterna, och inget extra bidrag för valåret 1998.
Grafiska fackförbundet. Förbundet "har beredskap för ett gemensamt agerande med LO i denna fråga". Vad detta innebär kan vara hemligt även för deras medlemmar.
Handelsanställdas förbund. Förbundet ger ett bidrag om 3,51 miljoner kronor för valperioden 1999@2002, det vill säga 877 000 kronor per år. Föregående valperiod gav förbundet ca 1 miljon kronor per år.
Hotell- och Restaurangfacket. Förbundet planerade våren 2002 att ge stöd. Förutom 6 kr per medlem, som innebär ett bidrag om ca 370 000 kronor, är det okänt hur mycket stöd man eventuellt ger.
Industrifacket. Under 2002 fördubblas stödet till ca 900 000 kronor jämfört med andra år under den gångna valperioden (ca 450 000 kronor per år). Ett bidrag från Industrifacket valåret 2002 på 900 000 kronor innebär en real minskning av förbundets bidrag. 1998 var bidraget enligt egna uppgifter 1,2 miljoner kronor.
Svenska Kommunalarbetarförbundet. Förbundet uppger att man bidrar med 3 572 000 kronor. Vi utgår från att det avser valåret 2002. Svaret innebär att förbundet valåret 2002 ger ett lägre bidrag till Socialdemokraterna än under något år sedan 1991. I genomsnitt under 1991@1998 gav Kommunal 4 070 000 kronor, och valåret 1998, 3 810 000 kronor.
Svenska Livsmedelsarbetarförbundet. Förbundet säger sig ge 6 kr per medlem, det vill säga ca 300 000 kronor.
Metall uppger sig för år 2002 ge 6 kr per medlem, det vill säga 1,8 miljoner kronor.
Svenska Musikerförbundet. Förbundet har inte svarat riksdagens utredningstjänst. Enligt uppgift 1998 hade förbundet inte under 1990-talet givit något bidrag till Socialdemokraterna.
Svenska Målareförbundet. Förbundet säger sig inte ha tagit något beslut om partibidrag (i våras). Om man inget bidrag ger innebär det en minskning eftersom man gav 6 kr per medlem 1998, det vill säga ca 100 000 kronor.
Pappers. Förbundet uppger sig ge 6 kr per medlem, det vill säga 150 000 kronor. Det är samma besked som 1998.
SEKO. Förbundet vägrar svara på frågorna från riksdagens utredningstjänst. Bidragets storlek kan därmed i praktiken vara hemligt även för förbundets egna medlemmar. 1998 uppgav man att förbundet under perioden 1990@1994 gav ca 3,4 miljoner kronor per år och därefter ca 3,2 miljoner kronor per år.
Skogs- och träfacket. Förbundet uppger sig ge 6 kr per medlem och år, det vill säga ca 390 000 kronor.
Transport. "0 kronor" anger förbundet som bidrag i sitt kortfattat lakoniska svar till riksdagens utredningstjänst. Det är samma besked som valåret 1998. Däremot inbjuder man förtroendevalda i SAP "i utbildningssyfte" och betalar då resa, övernattning, kurskostnader etc.
Summering av centrala bidrag. SAP:s, LO:s och förbundens egna uppgifter till riksdagens utredningstjänst innebär att LO-sfärens stöd till Socialdemokraterna har minskat väsentligt jämfört med 1998. LO säger själv att man satsar bara 70 miljoner kronor (inklusive 10 miljoner kronor för LO:s vårkampanj Stolt men inte nöjd), vilket kan ställas mot Johnsson oemotsagda beräkning om drygt 100 miljoner kronor för valåret 1998.
3.2. LO lokalt
De lokala bidragen i reda pengar är naturligtvis mindre, men bidragen i form av gratis LO-personal i valrörelsen är desto större. Här följer ett axplock av bidrag i reda pengar. (I några enstaka fall kommer uppgiften från partitidningen Aktuellt i Politiken, AiP.). Man kan lägga märke till att dels många län saknas, dels att även om ett län är relativt litet kan det mycket väl finnas bidrag som i formen är av stort principiellt intresse (olika bulvankonstruktioner, hemliga bidrag, etc.).
Byggettan i Stockholm: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Bygg 6:an Väst: Inget "direkt" bidrag.
Bygg 12:an i Göteborg: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Bygg 23:an i Luleå: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Bygg 42:an i Kalix: Inget bidrag.
Byggnads Kiruna: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Byggnads Malmö: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Byggnads Piteå: Inget bidrag.
Avdelning 1 Stockholm, El-ettan, skriver i sitt svar till utredningstjänsten: "Vi har litet dubier mot att lämna ut uppgifter om vi inte vet vad dessa skall användas till. Vem har beställt? På förfrågan får dessa uppgifter inte lämnas ut. Vi kommer inte att lämna ut några uppgifter. Om någon av er vet vem som vill ha uppgifterna så hör av er." I ett senare meddelande skärpte avdelningen sin hållning till offentlighet, och meddelade utredningstjänsten att även om man visste vem som var uppdragsgivare skulle man inte lämna ut uppgifterna.
Avdelning 2 Göteborg: "Normalt" ger avdelningen inga bidrag, men genom att avdelningen är "organisationsansluten" till SAP "betalar vi en medlemsavgift om kr 72 000:- per år". Dessutom: "När det är valår brukar vårt representantskap besluta om ett valanslag."
Avdelning 28 Nord Skellefteå: Avdelningen ger inget generellt bidrag till SAP. "Däremot är avdelningen kollektivt ansluten till SAP." (Hoppsan, blev inte kollektivanslutningen avskaffad också i Skellefteå 1991?)
Avdelning 8 Region Syd Malmö: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 501, Stockholm: Inget bidrag.
Avd 502, Göteborg: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 503, Malmö: Ca 15 000 kronor per år.
Avd. 541, Luleå: Inget bidrag.
Avd 1, Södra Skåne: Inget bidrag.
Avd 5, V Götaland: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd. 10, Stockholm: Inget bidrag.
Avd 14, Norrbotten: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 1, Malmö: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 20, Stockholm: Inget svar lämnat till utredningstjänsten. AiP uppger dock 362 000 kronor.
Avd 24, Göteborg: 340 000 kronor till Göteborg arbetarkommun.
Avd 28, Luleå: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 30, Malmberget: Inget bidrag.
Avd 34, Umeå: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 5, Skåne: Inget bidrag.
Avd Göteborg: Inget bidrag.
Avd Stockholm: Inget bidrag.
Avd Norrbotten: Inget bidrag beslutat (mars 2002).
Avd 1, Södra Skåne: Inget bidrag, men avdelningen har gjort konstruktionen att avdelningens egna "två fackliga s-klubbar får verksamhetsbidrag [från avdelningen] för att bedriva facklig-politisk verksamhet".
Avd 2, NV Skåne: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmarna?).
Avd 9, Göteborg: Inget bidrag.
Avd 10, Södra Älvsborg: 150 000 kronor i bidrag år 2002.
Avd 16, Stockholm: 2 500 kronor i bidrag, plus "ideella insatser".
Avd 15, Stockholm: 40 000 kronor (AiP).
Avd 22, Norr- och Västerbotten: Inget bidrag.
Väst/Göteborg: Bidrag om 950 000 kronor.
Norrbotten: "Organisationsanslutning för 5 sektioner", eventuellt hemligt för de flesta medlemmarna.
Skåne: 10 kr per medlem.
Stockholm: Inget bidrag.
Avd 1, Bohuslän: Avdelningen skriver följande till utredningstjänsten: "Ni får inget svar på era frågor." Hemligt, alltså (även för medlemmar?). Enligt egen uppgift 1998 gav då avdelningen regelbundet "organisationsbidrag" till Göteborgs arbetarkommun.
Avd 4, Stockholm: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?). Enligt egen uppgift 1998 är "medlemmar [sic! individer!] som är bosatta i Stockholm organisationsanslutna till arbetarkommunen". Det innebar 1998 ett bidrag på drygt 60 000 kronor.
Avd 5, Malmö: Inget bidrag. 1998 förekom "aktiviteter" tillsammans med Socialdemokraterna.
Avd 9, Linköping: 73 000 kronor till Arbetarkommunen.
Avd 57, Norrbotten: Inget bidrag.
Avd 1, Stockholm: Inget svar lämnat till utredningstjänsten. AiP uppger 100 000 kronor. År 1998 gav avd.1 200 000 kronor till partidistriktet.
Avd 4, Malmö: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?). 1998 innebar det faktum att avdelningen är "organisationsansluten" ett bidrag om 200 000 kronor.
Avd 41, Göteborg: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 49, Norra Västerbotten: Inga pengar anslås till SAP, men 100 000 kronor är budgeterade för att användas i valrörelsen.
Avd 105, Malmfälten: Inget bidrag till SAP, men bidrag till Unga Örnar.
Avd 173, Luleå: En socialdemokratisk fackklubb inom avdelningen ingår i avdelningens egen budget @ en bulvanliknande konstruktion för stöd till SAP.
Avd 294, Kalix: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 604, Malmberget: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 612, Kiruna: "Inget!" bidrag.
Avd 635, Svappavaara: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 636, Aitek: Inget bidrag.
Avd 640, Svartöstaden: Inget bidrag.
Avd 10, Stockholm: Inget bidrag.
Avd 20, Göteborg: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 41, Skellefteå: Inget bidrag.
Avd 30, Malmö: Inget bidrag.
Avd 1, Stockholm: Inget svar lämnat. En hemlighetsinställning rådde även 1998: "Avdelningen vill inte ge information". AiP uppger dock sammanlagt 202 000 kronor i bidrag.
Avd 2, Syd (Malmö): Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?). 1998 gav avdelningen ca 100 000 kronor i bidrag.
Avd 3, Väst (Göteborg): Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?). 1998 gav avdelningen 36 000 kronor i bidrag.
Avd 5, Norr- och Västerbotten 8 000 kronor till SAP.
Avd 3, Gävle/Karskär: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?). 1998 gav avdelningen 30 000 kronor till SAP och (sic!) 10 000 kronor till Vänsterpartiet.
Avd 36, Skoghall: Brukar ge bidrag. 1998 gav avdelningen 27 000 till SAP och (sic!) 9 000 till Vänsterpartiet.
Avd 68, Hallstavik: Inget bidrag. Samma sak 1998.
Avd 158, Munksund: Bidrag 4 000 kronor per år och extra bidrag valår (ingen uppgift finns om valåret 2002).
Avd 165, Karlsborg: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Norrbotten: Bidrag ges till LO-Norrbotten "för en (S)eger" (hemligt även för medlemmar?).
Skåne: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Stockholm: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Västra Götaland: Inget bidrag.
Avd 1, Norrbotten: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 2, Västerbotten: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 3, Östersund: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 11, Västsverige: Tar särskilt beslut under valår, vilket ännu inte hade gjorts i mars 2002.
Avd 12, Smålands högland: Inget bidrag.
Avd 13, Hultsfred: Inget svar lämnat (hemligt även för medlemmar?).
Avd 7, Stockholm: 7 880 kronor.
Avd. 2, Göteborg: Inget bidrag.
Avd 3, Göteborg: "Bidrag och andra insatser till politiska- och övriga folkrörelseorganisationer är avdelningens interna angelägenhet." Hemliga bidrag, alltså.
Avd 5, Stockholm: 100 000 kronor uppgivet till utredningstjänsten och 75 000 kronor uppgivet i AiP. 100 000 kronor gav avdelningen år 1998.
Avd 12, Malmö: Inget bidrag.
Avd 26, Luleå: Inget bidrag.
Summering av lokala penningbidrag. En försiktig uppskattning @ baserad på ovanstående begränsade öppna information @ är att det verkliga lokala stödet, som enligt egna LO och SAP:s uppgifter existerar men man inte vill lämna ut, är minst det dubbla redovisade, det vill säga sannolikt omkring 5 miljoner kronor.
4. LO-arbetskraft ställd till förfogande
LO och dess förbund har totalt nära 4 000 anställda (1999). Anställda i LO och dess förbund måste vara s-medlemmar och bör arbeta för Socialdemokraterna i valrörelsen, enligt en regel införd under Stig Malms tid som LO-ordförande. Värdet av den extra arbetskraft som LO ställer till Socialdemokraternas förfogande ett valår kan uppskattas till mycket belopp.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor:
Är det regeringens avsikt att frågan om penningbidragen på central nivå från fackliga organisationer till politiska partier ska behandlas i utredningen Offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter (dir. 2002:83)?
Är det regeringens avsikt att frågan om penningbidragen på lokal nivå från fackliga organisationer till politiska partier ska behandlas i utredningen Offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter (dir. 2002:83)?
Är det regeringens avsikt att frågan om resursbidrag i form av arbetskraft på lokal och central nivå från lokala och centrala fackliga organisationer till politiska partier ska behandlas i utredningen Offentlighet för partiers och valkandidaters intäkter (dir. 2002:83)?