den 10 mars

Interpellation 2002/03:225 av Lotta N Hedström (mp) till näringsminister Leif Pagrotsky om GATS

BAKGRUND

Sverige gick in i WTO 1995. I WTO:s arbete med världshandeln ligger öppnandet av även tjänste- och servicemarknaden, den snabbast växande av världens alla kommersiella sektorer. En delprocess, som heter GATS, uttytt General Agreement on Trade in Services, och som berör detta, kommer snart att gå in i ett avgörande skede.

För EU:s del, på vars "förhandlingsbiljett" Sverige åker, är ett slutdatum för att redovisa "speciella åtaganden" satt till den 31 mars. Det innebär en redovisning av på vilka områden de ingående länderna kan tänka sig öppna upp för utländsk konkurrens.

De avtalsslutande parterna, WTO-länderna, har i första vändan får definiera vad de önskar få avreglerat av andra länder till sin egen fördel, och vilka områden man själv som nation kan tänka sig och inte tänka sig att öppna för avreglering.

Servicesektorn innefattar all produktion av tjänster, varför vidden av berörda samhällsområden i princip kan bli mycket stor. Berörda områden kan vara bibliotek, undervisning, hårklippning, redovisning, turism kommunikation, vattenförsörjning, sjukvård, polisväsende etcetera, samt mycket av den kommunala och offentliga service som i dag bedrivs med skattemedel. Formellt förefaller dock den svenska offentliga sektorns verksamheter säkrade, i och med att 1 § 3 b i avtalet är struken från vår lista. Politiskt kan emellertid denna spärr vara i fara, dels som lojal EU-medlem i ett läge av yttre påtryckning, dels i ett läge med en borgerlig svensk regering som kan tänkas ändra denna inriktning.

GATS överenskommelser är direkt bindande för svensk regering och riksdag och på alla andra politiska nivåer.

INFORMATION

Den process som förevarit under de gångna åren har till stora delar skett i tysthet. Svenska regeringen, liksom EU, har varit sparsmakad med offentlig information och inga företrädare för regeringen eller riksdagspartierna har öppnat upp för diskussion. Den fullödiga kunskapen som nu finns tillgänglig är resultatet av ideellt arbete från krafter, vilka hellre ser en världshandelsordning byggd på underifrån kommande globalisering och solidaritet med utvecklingsländerna, snarare än med renodlad frihandel.

Framför allt har det varit omöjligt, fram till nyligen då en ren läcka fann listan med EU:s krav på 109 länder (varav 94 så kallade fattiga), att kunna ta del av vilka förhandlingspositioner Sverige och EU kan tänka sig, det vill säga öppna upp för konkurrens. EU:s handelskommissionär har klart deklarerat att listan inte ska offentliggöras och svenska UD anser att den begränsade information som finns på regeringens hemsida varit tillfyllest.

DEBATTEN

Debatten har just på grund av den nyss nämnda informationsbristen med nödvändighet blivit väldigt tunn eller till och med uteblivit, trots att detta avtals tillämpande i vårt land skulle kunna medföra en stor samhällsomvandling, för att inte tala om vilka konsekvenser det skulle få i utvecklingsländer. De känner sig under rådande omständigheter ofta tvingade att exponera sin ekonomi för utländsk konkurrens, för att över huvud taget komma i åtnjutande av livsnödvändiga investeringar.

Några svenska fackförbund har dock reagerat kraftigt på att vad de betraktar som verksamheter, vilka bör ligga inom demokratisk kontroll, som kan komma att exponeras för utländsk och inhemsk privat konkurrens på ett okontrollerbart sätt. Bland annat företrädare för skola och undervisning, musei- och biblioteksväsende har uttalat sig.

Av riksdagens partier och ledamöter har i princip inga tagit upp tråden, inte heller har utskott eller förvaltning initierat frågan under alla år som WTO:s allmänna eller GATS-specifika förhandlingsarbete förevarit.

Det seminarium som undertecknad arrangerade i februari var mig veterligt det första i GATS-frågan som hörts inom riksdagens väggar sedan WTO-beslutet togs 1994. Näringsutskottet tar upp frågan först nu i mars 2003, strax innan bindningslistan för Sverige och EU ska bli klar.

ATTAC är den globaliseringskritiska organisation som hittills initierat publikdebatten på svensk botten, och lyckats samla de kritiska rösterna. Genom dess försorg finns kunskap även i Sverige om den berömda kompletta listan med EU:s alla önskemål för att låta europeiska företag göra intrång på 109 marknader.

FARHÅGOR OCH KRITIK

Det som påpekats är bland annat risken för att framför allt vattenförsörjningens privatisering drastiskt kan försämra hälsoläget i fattiga länder, att inhemska tjänsteleverantörer i både rika och fattiga länder diskrimineras till förmån för globala storbolag. EU:s kravlista på de fattiga länderna har betecknats som "aggressiv", det vill säga sakna varsamhet med de sköra ländernas behov av visst protektionistiskt skydd. Vidare föreligger risk för tolkningstvister då texterna i vissa avseenden upplevs som mångtydiga. Slutligen kan det lokala självbestämmandet och offentlig verksamhet över huvud taget vara i fara.

Mina frågor är:

• Har näringsministern gjort någon bedömning av vilka garantier det finns för att Sverige i en framtid inte blir politiskt tvingat att öppna även offentliga tjänster för frihandel?
• Har eller avser ministern att agera för att 1 § 3 b helt ska strykas ur avtalet?
• Hur har ministern agerat i EU för att skydda utvecklingsländerna mot övermäktig konkurrens och inte exponera deras "känsliga sektorer"?
• Avser ministern att se till att informationen om innehållet och regeringens förhandlingspositioner inte begränsas?
• Har ministern tagit ställning till millenniemålsåtagandena, uppföljningen av Johannesburgsmötets uthållighetsarbete samt att den kommande biståndspolitiska propositionens inriktning kommer att implementeras på ett koherent sätt i svensk övrig politik och i vår utrikeshandelspolitik?
• På vilket sätt har ministern agerat i fråga om framtagningsarbetet med den svenska så kallade bindningslistan, det vill säga vilka parter har regeringen konsulterat för att slå fast sektorer och tjänster som vårt land ska öppnas för?