den 21 februari

Interpellation 2002/03:198 av Anna Grönlund (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om resursfördelningssystemet till högskolorna

I dag tilldelas universiteten och högskolorna finansiella resurser genom ett prestationssystem. Pengarna kommer i två "påsar". Den ena betalas ut när studenten registrerat sig på kursen. Den andra delen betalas ut när studenten har klarat av det poänggivande momentet.

Det finns, enligt min mening, många problem med det nuvarande resursfördelningssystemet. Systemet uppmuntrar högskolorna och universiteten att "fria istället för att fälla". Då en del av pengen fördelas fördelas efter prestation skapas incitament för att släppa igenom de studenter som ligger på gränsen till godkänt @ för att på så sätt erhålla intäkter. Det finns med andra ord stora risker med detta system som i slutändan kan komma att påverka kvaliteten på våra universitets- och högskoleutbildningar.

Luleå tekniska universitet har nyligen blivit anmält till Högskoleverket. Bakgrunden är den att 146 teknologitentor snabbrättades på grund av resursbrist. Den 19 december skrev 146 teknologer tentamen i mekanik. Det var en omtentamen, studenterna hade redan missat tentamen minst en gång. Vanligtvis godkänds drygt hälften av dem som skriver tentamen.

Tentamen skulle rättas av fem personer men på grund av resursbrist kom endast en person att bli ansvarig för rättningen. Detta tillsammans med resursfördelningssystemet orsakade snabbrättningen som kom att leda till att 144 av de 146 tenterande godkändes. De två som underkändes hade inte lämnat in något svar. Om den ansvariga avdelningen inte hade rapporterat in resultatet före den 8 januari hade prestationspengen på 200 000 kr fryst inne.

Det finns anledning att tro att denna händelse inte är något unikt för Luleå tekniska universitet. Vi vet att det råder stor resursbrist på högskolor och universitet runtomkring i landet. Den ensidiga ökning av antalet utbildningsplatser som regeringen har verkat för har dessvärre inte följts upp med resurser för att kunna utföra utbildningen på ett bra sätt. Det har lett till färre lektionstimmar, fler storsalsföreläsningar och framför allt till en stor lärarbrist. Denna utveckling kan inte fortsätta om vi vill ha en högskoleutbildning som kan konkurrera i internationell jämförelse.

Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga utbildningsminister Thomas Östros om han är beredd att arbeta för att förändra resursfördelningssystemet till högskolorna och universiteten och vad han avser att genomföra för åtgärder för att bibehålla och öka kvaliteten på högskoleutbildningarna.