den 17 februari

Interpellation 2002/03:192 av Ulf Nilsson (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om lärarbehörighet och Wärnerssonpengarna

En elev borde ha rätt att möta utbildade lärare i skolan. För att klara den dubbla uppgiften att vara både ämneskunnig och pedagogiskt skicklig krävs det en gedigen lärarutbildning. Enligt en forskningsöversikt av pedagogikforskare i Göteborg är lärarkompetensen viktigast för elevernas resultat. Att det blir fler vuxna i skolan innebär alltså inte automatiskt att eleverna klarar skolan bättre. Däremot betyder antalet lärare mycket för hur eleverna ska lyckas med skolan. Tyvärr går utvecklingen i den svenska skolan åt fel håll. Bara på ett år har andelen behöriga lärare i grundskolan minskat från 83,9 % till 81,8 %. När det gäller gymnasielärare har andelen behöriga lärare på ett år minskat från 81,3 % till 79,2 %. Om man dessutom skulle undersöka det antal utbildade lärare som i verkligheten undervisar i ämnen de inte har utbildning för, skulle siffrorna för obehöriga lärare se ännu dystrare ut.

Varje år fördelas öronmärkta pengar för personalförstärkningar i skolan ut till kommunerna, de så kallade Wärnerssonpengarna. Det är beklagligt att dessa pengar leder till att andelen outbildade lärare ökar. Svenska kommunförbundet kritiserar Wärnerssonpengarna, eftersom dessa är kopplade till antalet personer mer än till deras utbildning. Om kommunerna minskar antalet anställda i skolan men ökar antalet utbildade lärare blir de återbetalningsskyldiga.

Folkpartiet har i sin skolbudget anvisat samma öronmärkta summa som regeringen men har dessutom krävt att pengarna mera uttryckligt ska riktas till att rekrytera utbildade lärare och att pengarna även ska kunna användas för att höja lärarlönerna. Vi i Folkpartiet var också kritiska till regeringens formulering "fler vuxna i skolan". Enligt vår uppfattning hade det varit bättre att säga "mer utbildad personal i skolan". Det finns ett stort antal åtgärder som skulle kunna sättas in för att öka lärartätheten i skolan: förbättra lärarnas arbetsvillkor, höja kvaliteten i lärarutbildningen, förbättra lärarnas karriär- och löneutveckling. Men vid sidan av dessa långsiktiga förändringar borde regeringen rikta de öronmärkta pengarna så att de i första hand används till att anställa utbildad personal.

Jag vill fråga utbildningsministern om han avser att vidta några åtgärder mot bakgrund av att regeringens personalförstärkningsresurser enligt statistiken riskerar att fördelas på ett sätt som bidrar till att andelen obehöriga lärare ökar.