den 14 februari

Interpellation 2002/03:188 av Börje Vestlund (s) till utrikesminister Anna Lindh om partnerskapsförrättning på ambassad

När lagen om registrerat partnerskap infördes 1995 fanns också en bestämmelse som innebar att regeringen kunde bemyndiga svenska ambassader att förrätta partnerskap på ambassaden. Regeringen har dock hittills inte utnyttjat den möjligheten.

Motiven för regeringens ställningstagande har skiftat något under årens lopp men i korthet har regeringen ansett, dels att det saknas behov av möjligheten att registrera partnerskap utomlands, dels att andra länder inte tillåter svenska ambassader att förrätta partnerskap.

När det gäller den första invändningen kan konstateras att den är betydelselös om man ser till de tjugotal ambassader som i dag har behörighet att förrätta vigsel. Bland dessa finns nämligen ambassaderna i exempelvis Addis Abeba, Harare och Managua där svenskkolonin beräknas uppgå till ca 100 personer vardera.

Den andra invändningen har möjligen en större diplomatisk tyngd men visar tydligt på regeringens bristande engagemang i denna fråga. Till grund för ställningstagandet ligger en förfrågan till några svenska ambassader utomlands om hur värdlandet ställer sig till att ambassaden får förrätta partnerskap. Undersökningen var begränsad till sin utformning och gjordes för flera år sedan. Under denna tid har öppenheten kring homosexuellas, bisexuellas och transpersoners mänskliga rättigheter successivt ökat.

Jag menar att den svenska regeringen inte bara passivt ska notera olika värdländers inställning utan också aktivt arbeta för att dessa ska tillåta partnerskapsregistrering på den svenska ambassaden. Av listan på länder där vigsel på svenska ambassaden är tillåten finns många mottagare av svenskt bistånd. Sverige borde åtminstone kunna ta upp en diskussion såväl med dessa länder som andra länder om att tillåta partnerskapsceremonier på de svenska ambassaderna.

Med hänvisning till ovanstående bakgrund vill jag till utrikesministern ställa följande frågor:

1. Vilka aktiva åtgärder är ministern att beredd att vidta @ exempelvis i bilaterala samtal @ för att möjliggöra att partnerskapsförrättning kan äga rum på svenska ambassader?

2. När kommer ministern att meddela bemyndiganden att förrätta partnerskapsregistrering för de ambassader där värdlandet tillåter detta, exempelvis i Paris och Tokyo?